yosofine

Det finns ett glapp mellan orden och verkligheten i vissa kristna sammanhang. Den verklighet många människor lever i ligger alldeles för långt borta i den kristna vokabulären. Vi vet inte vilka ord vi ska använda och när vi ändå försöker så blir det bara så fel. Vi försöker bli mer trogna verkligheten genom några djupdykningar under året men i ärlighetens namn så blir det aldrig bra. Jag eftersöker en äkta äkthet. Efter en trovärdighet. Denna uppnår vi inte genom att låtsas finnas med i andra sammanhang som spioner för att sedan kunna motivera en tes eller åsikt med våra iakttagelser. Det handlar inte om att ”tala kidsens språk”. Det handlar om att man vet hur det är för man är där själv.

Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att vi alla ska lämna kyrkan och lämna alla värderingar och festa loss. (Fast det är ju vad väldigt många i frikyrkan just gjort). Nej jag menar snarare att vi måste ut från vår friyrkobubbla. Man blir inte cool om man efterapar. Vi måste själva skapa. Och för att skapa så måste man ha en idé och inspiration. Det som är så coolt är att vi som är kristna har en relation till Skaparen. Finns ingen anledning till att vi ska härma någon, det är bara dumt.

Ok så vad är det jag vill säga egentligen? Jo, våga gå din egen väg med Gud och strunta i frikyrkoetiketter. Gå din väg även om den leder dig in i modevärlden, musikvärlden, journalistvärlden utan kristna förtecken. Gå på din väg med hull och hår och utveckla de gåvor du fått från Gud. Men ta med Gud på vägen det är ju Han som lagt ned gåvorna. Att vara efterföljare är också att följa de drömmar du har och använda de talanger du blivit given.