yosofine

När december håller på att ta knäcken på en är det viktigt att veta var man står. Var är min trygghet? Vad tror jag på?  Något som blir extra tydligt under dessa hårda tider är hur vår relation till oss själva ofta syns i ljuset av relationen till våra medmänniskor. Om jag inte är tillfreds i mitt liv, inte mår bra, inte tar tid för mig själv att läka och vila. Då kommer jag heller inte tillåta att någon annan i min omgivning ska göra det. När jag är stressad ställer jag lika hårda krav på min omgivning som på mig själv. Och det leder ofta till bitterhet och ilska över alla hemska människor som inte kan anstränga sig lite mer.

Jag har ju börjat ett nytt liv. Jag har nu medvetet försökt uppmuntra mig själv och ge mig själv tid till något som ger mig energi. Det kan vara att baka, göra smycken, gå på stan eller träna. Poängen är att jag tar mig tid att vara mig själv och att ge mig själv rast från alla måsten. När jag gjort det och blivit vän med mina monstertankar så är det så mycket lättare att ta motgångar och konflikter i min omgivning sen. Och jag märker skillnad. Först och främst så märker jag att jag är mer tillfreds med livet och mig själv än jag brukar. Sen märker jag att jag är mer generös mot andra. Jag har inte längre anledning att bli sur eller stött på folk (förutom puckon som inte vet på vilken sida de ska gå på cykelvägen, eller som blockerar hela vägen så man inte kommer förbi). 

Nu i juletider känns det ännu viktigare. Det är nu vi har så mycket vi "måste" hinna med och som vi bara måste göra. Tänk om du kunde ge dig själv i julklapp detta år, att du inte måste någonting?!