yosofine

Jag tänkte först vad gör jag här, jag platsar inte här bland proffsen. Jag tänkte att nu är det bara att få det överstökat. Men sen kom en annan Maria och tänkte. "Jag är uttagen för att åka, jag är bra" så sa Maria Pietilä Holmner i en interjvu om hennes slalomåk i helgen.

Vad är det som gör att tjejer har så dåligt självförtroende för sin egen förmåga? Inte ens när vi fått förtroendet att göra något litar vi på vår kraft att göra bra ifrån oss. Och självklart är det så att vårt dåliga omdöme om oss själva påverkar resultaten. Har vi dålig självinsikt? Vem jämför vi oss med och varför gör vi det? Själv har jag kämpat massor med dessa tankar. Vem är jag att komma och ha en åsikt? Vem är jag att ta plats? Vem har gett mig rätten?

Även om några av dessa ord är sagda direkt till mig under min uppväxt i direkt syfte att tysta mig så känns det ändå rätt allmängiltigt. Hör det ihop med att det så sällan finns kvinnor på positioner som kan bekräfta ens förmåga och möjlighet? Är det brist på självförtroende? Brist på föredömen?

En hel del har nog att göra med detta tävlande om mer makt. Om att skydda sin plats och inte vilja någon annan något gott. Jag tror ju snarare att alla tjänar på att hjälpa varandra framåt. Att hjälpa varanadra att klättra uppför leder till allas utveckling och välmående. Jag tror det är dags att agera. Vad säger du? Ska vi börja?