Bearbeta tiden
Det är riktigt höst idag. Jag blir skrämd över hur jag har så dålig kontroll över tiden och vad den gör med mig. Jag hinner inte med att njuta av höstsolen eftersom jag alltid är på väg någonstans. Jag längtar efter att få möjligheten att bara stanna upp. Min bloggtid är lite av en sådan tid, då stannar jag upp och sätter en av mina tankar på papper.
De senaste dagarna har jag tänkt på hur vi formas som människor. Allt jag varit med om och allt jag lärt mig kommer från det som varit. Det är all tid bakom mig som gjort mig till den jag är idag. Det är både skrämmande och fantastiskt. Jag tror att vi människor har möjlighet att lära oss av det som varit och låta det vi varit med om bli en berikande erfarenhet och egenskap i våra liv. Men först innan den blir det måste vi sätta ord på det vi varit med om och bearbeta. Vad är det att bearbeta? Jag tror det är olika för olika människor men främst tror jag det handlar om att ge något en extra tanke. Att gå under en längre tid och tänka och känna inför just det man varit med om. Det är också viktigt att man i den perioden inser att man överlevt och tagit sig vidare. Det kan ofta vara en räddning.
En sån här sak som präglat kanske mer på ett negativt sätt är att jag är lärd att se omvärlden och mina relationer genom mina känslor. Jag vet saker därför att jag har en känsla för det. Det handlar inte om vetenskap och inte heller om tro (även om jag lärt mig att tro ska kännas på ett visst sätt). När jag var yngre trodde jag att ett Gudsmöte alltid var förknippat med starka känslor och någon form av kroppsligt uttryck. Jag trodde att Guds närvaro var något man kunde känna i kroppen. Jag trodde att kärlek var något som kändes jämt. Jag hade lärt mig hur världen var och hur den skulle kännas. Problemet var ju att jag inte är uppbyggd på samma sätt som den som lärde mig att tänka så här. Vi är ju olika och därför kan vi inte reagera exakt lika för varje del i våra liv. För någon är Guds närvaro riktigt påtaglig jämt för andra känns den aldrig. Det handlar inte om hur vi känner. Guds närvaro är ett faktum. Jag har därför börjat utgå ifrån vissa saker oavsett hur jag känner inför dem. Jag utgår tillexempel ifrån att jag är älskad villkorslöst även om jag nästan aldrig känner det så.
Det är så det måste gå till, vi kan inte leva våra liv efter enbart efter våra känslor för de är som vinden. Vi måste bygga djupare nedåt bygga en grund som håller genom allt. Den grunden byggs inte på känslor eller antaganden. Den byggs av erfarenhet, ödmjukhet och Bibeln.
De senaste dagarna har jag tänkt på hur vi formas som människor. Allt jag varit med om och allt jag lärt mig kommer från det som varit. Det är all tid bakom mig som gjort mig till den jag är idag. Det är både skrämmande och fantastiskt. Jag tror att vi människor har möjlighet att lära oss av det som varit och låta det vi varit med om bli en berikande erfarenhet och egenskap i våra liv. Men först innan den blir det måste vi sätta ord på det vi varit med om och bearbeta. Vad är det att bearbeta? Jag tror det är olika för olika människor men främst tror jag det handlar om att ge något en extra tanke. Att gå under en längre tid och tänka och känna inför just det man varit med om. Det är också viktigt att man i den perioden inser att man överlevt och tagit sig vidare. Det kan ofta vara en räddning.
En sån här sak som präglat kanske mer på ett negativt sätt är att jag är lärd att se omvärlden och mina relationer genom mina känslor. Jag vet saker därför att jag har en känsla för det. Det handlar inte om vetenskap och inte heller om tro (även om jag lärt mig att tro ska kännas på ett visst sätt). När jag var yngre trodde jag att ett Gudsmöte alltid var förknippat med starka känslor och någon form av kroppsligt uttryck. Jag trodde att Guds närvaro var något man kunde känna i kroppen. Jag trodde att kärlek var något som kändes jämt. Jag hade lärt mig hur världen var och hur den skulle kännas. Problemet var ju att jag inte är uppbyggd på samma sätt som den som lärde mig att tänka så här. Vi är ju olika och därför kan vi inte reagera exakt lika för varje del i våra liv. För någon är Guds närvaro riktigt påtaglig jämt för andra känns den aldrig. Det handlar inte om hur vi känner. Guds närvaro är ett faktum. Jag har därför börjat utgå ifrån vissa saker oavsett hur jag känner inför dem. Jag utgår tillexempel ifrån att jag är älskad villkorslöst även om jag nästan aldrig känner det så.
Det är så det måste gå till, vi kan inte leva våra liv efter enbart efter våra känslor för de är som vinden. Vi måste bygga djupare nedåt bygga en grund som håller genom allt. Den grunden byggs inte på känslor eller antaganden. Den byggs av erfarenhet, ödmjukhet och Bibeln.
Kommentarer
Trackback
