en ny vecka
Den här veckan är den första då vi alla som bor i kollektivet är hemma och vi kan ha gemensamma måltider. Ikväll är det min tur att laga mat. Ska man gå ut hårt första gången eller lägga sig på en soft nivå? Du som känner mig vet att det inte existerar en soft nivå hos mig. Jag är sjukligt överlåten till en livsnjutares livsstil.
Det existerar sällan dagar då jag inte äter något speciellt och gott. Det finns väldigt få tillfällen då jag inte känner att jag får unna mig en smoothie eller något annat som jag tycker är supergott just nu. Det handlar inte bara om mat men där tycker jag det kan bli extra tydligt. Om jag ska stå minst 15 minuter och tillreda något som jag sedan ska ägna mig åt att äta. Så kan jag lika gärna göra något som jag tycker är kul att laga och gott att äta.
Jag har varit på släktträff i helgen. Min mammas syskon har gjort det till vana att träffas allihop tillsammans för att bara umgås. I år var första året utan vår älskade mormor/farmor/mamma. Jag har länge klurat på en text om henne. Det kommer såsmåningom. När man träffar släkten sådär flera dagar efter varandra så ser man vilka likheter som finns. Varifrån jag har fått en del av mina egenskaper, gåvor men också syn på livet. Mormor och hennes barn är alla väldigt inspirerande. Var och en av dem har följt sitt hjärta i val av man/fru, arbete, boende och livsstil. Det finns en enorm livsglädje i var och en och ett förvaltarskap. Förvalta det som blivit oss givet. Mormor bad ofta och tackade för ljus och mörker. Vi är alla präglade av Guds godhet mitt i den allra vanligaste av dagar.
Och det är kanske därför det inte finns någon soft nivå för mig heller. För jag vill förvalta och ta tillvara på allt som finns i mitt liv. Min vardag, måndag morgon, torsdag eftermiddag och all tid där emellan är mitt liv och det är precis lika mycket värt som den inplanerade resan till skåne för att träffa en ny familjemedlem på 3 veckor. Det finns inga mellandagar även om jag ibland försöker genomlida vissa mer än andra.
Det existerar sällan dagar då jag inte äter något speciellt och gott. Det finns väldigt få tillfällen då jag inte känner att jag får unna mig en smoothie eller något annat som jag tycker är supergott just nu. Det handlar inte bara om mat men där tycker jag det kan bli extra tydligt. Om jag ska stå minst 15 minuter och tillreda något som jag sedan ska ägna mig åt att äta. Så kan jag lika gärna göra något som jag tycker är kul att laga och gott att äta.
Jag har varit på släktträff i helgen. Min mammas syskon har gjort det till vana att träffas allihop tillsammans för att bara umgås. I år var första året utan vår älskade mormor/farmor/mamma. Jag har länge klurat på en text om henne. Det kommer såsmåningom. När man träffar släkten sådär flera dagar efter varandra så ser man vilka likheter som finns. Varifrån jag har fått en del av mina egenskaper, gåvor men också syn på livet. Mormor och hennes barn är alla väldigt inspirerande. Var och en av dem har följt sitt hjärta i val av man/fru, arbete, boende och livsstil. Det finns en enorm livsglädje i var och en och ett förvaltarskap. Förvalta det som blivit oss givet. Mormor bad ofta och tackade för ljus och mörker. Vi är alla präglade av Guds godhet mitt i den allra vanligaste av dagar.
Och det är kanske därför det inte finns någon soft nivå för mig heller. För jag vill förvalta och ta tillvara på allt som finns i mitt liv. Min vardag, måndag morgon, torsdag eftermiddag och all tid där emellan är mitt liv och det är precis lika mycket värt som den inplanerade resan till skåne för att träffa en ny familjemedlem på 3 veckor. Det finns inga mellandagar även om jag ibland försöker genomlida vissa mer än andra.
Kommentarer
Trackback
