måndagsreflektioner

Sent igår kväll såg jag på existens som handlade om syndbegreppet inom frikyrkan, även om det var främst pingströrelsen i norrland som belystes.

Jag har två reflektioner efter programmet. För det första så måste vi kristna, vi som tillhör och är med i församlingar i Sverige, lära oss att prata med vanliga svenskar så att de förstår vad vi pratar om. Det är väl inte så konstigt om kyrkan blir missförstådd när vi inte ens kan kommunicera på vårt lands språk? Jag pratar här inte om att vi måste förpacka oss annorlunda eller att vi måste dra till med nya fräscha uttryck. Det jag pratar om är att vi måste kunna förklara synd, tro, Gud, Jesus utan att vårt språkbruk kastas 50 år tillbaks i tiden tillsammans med bilder och förklaringar. Det är ju det här som är så himla pinsamt. Att vi som är så bra på att skicka ut missionärer inte kan missionera i vårt eget land. När man talar om mission i ett annat land är kulturförståelse och språk oerhört viktiga begrepp som man satsar stenhårt på. Men när det kommer till vårt eget land så spelar kulturförståelse och relevant språk ingen som helst roll. Vi verkar tro att vi har koll.

Det här var en av sakerna jag som tonåring kände inte fungerade för mig. Eftersom jag älskade konst, mode och musik så fick jag influenser i från annat håll och kunde uppfatta att vårt språk, vår kultur och så kallade konst inom kyrkan var förlegad, oattraktiv och framförallt inte ett dugg trovärdig. Trovärdig var mitt favoritord. I allt jag ville göra ville jag vara trovärdig och det blev mer och mer tydligt hur kyrkan inte var det. Man hade bilden av sig att man hängde med, vi hade ju ändå elgitarrer till lovsången och bytte snabbt från OH till projektor. Men det är liksom inte där det sitter. Trovärdig handlar om att leva som man lär men också att leva i nuet, jag tror att den Helige Anden hela tiden kräver av oss att leva nu. Det betyder att vi måste vara nära vårt innersta nu. Inte fly från saker som skrämmer oss, inte förtränga verkligheten eller skynda vidare och drömma om ett imorgon. Det är idag vi lever och det är här och nu vi behöver vara sanna. Sannheten som jag hittade i konsten och kulturen tvingade mig att se hur kyrkan levde i ett förflutet och en framtid men inte i ett nu.

Det andra jag vill skriva om efter att ha sett programmet är att vi i kyrkan lägger för mycket tid och prat på synden och alldeles för lite på nåden. Det enda som är intressant med synden är att det finns nåd. NÅD. Det är det som är häftigt, det är vår grej! Men vi är för upptagna med att leva heligt och rent att vi glömmer bort att vi är människor och att Gud är Gud. Jag menar inte att det är ok att synda eller att det inte finns synd. Det finns synd och vi syndar allihop. Hela tiden. Det går inte en dag utan att vi syndar. OCH DET ÄR JU DET SOM ÄR SÅ STORT MED VÅR GUD, NÅDEN ÄR NY VAR MORGON. Vad ska vi med nåd till om vi lyckas leva syndfritt enligt vår mall för vad synd är? Vad ska vi med Gud till om vi inte har någon synd? Vad tjänar allt till? Det är det som blir så fel när sk teologer vill få oss att tro att det inte finns någon synd och att Gud är en tillåtande Gud. Men det är också fel att tro att vi kan bygga oss en trygg livsstil utan synd, så om vi bara följer vår livsstilsmall så är man på den goda sidan. Nej det jag förstått av att vara kristen är att det är ständigt en kamp. Synden inom mig och nåden som är mig given. Och vi vill så gärna ha en ordentlig mall vi kan följa så vi slipper slitet, så vi slipper tänka vid varje avtagsväg i våra liv. Men jag tror att det är så ett kristet liv ser ut. Vi lever med ett levande samvete som ständigt frågar oss ifall vi är trovärdiga, om vi gör rätt. Det är skitjobbigt och det vore ju skönare att kunna följa en mall så vi slipper känna av det där samvetet. Men jag är ledsen att behöva berätta att det inte fungerar så. Vi måste tänka om vi vill vara efterföljare till Jesus. Ingen är säker, någonsin, det är därför det finns nåd. Synden gör nåden ständigt aktuell och den är mig given helt oförtjänt. Jag kan inte förtjäna den, jag kan bara ta emot den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0