en nådig utmaning

Första uppslaget i Dagen ger en rätt intressant tankeställare.  "Om nuvarande styrelse är så teologiskt präglade som man hävdar så välkomnar jag att man är konsekvent helt ut och inte använder det som ett argument utan att ha tittat på konsekvenserna för helheten." Ok, "killen" skriver om EFKs styrelse som tagit beslut om att de vill avsäga sig vigselrätten på grund av att de rent teologiskt ser det som problematiskt att gå statens ärenden. Författaren av insändaren vill ha det kvar eftersom han på ett naturligt sätt träffar många otroende " För de pastorer som rör sig bland alla dem som ännu inte lärt känna Kristus så är möjligheten att viga dessa en av de mest naturliga tillfällen att dela med sig om tron på Jesus och dela ett kristet sätt att se på äktenskap och samliv." Insändarförfattaren tycker att EFK om de menar allvar ska slluta gå statens ärenden på alla områden. Slut på examinationsrätt på ÖTH och slut på SIDA bidrag för missions/biståndsarbete.

Jag kan inte låta bli att tänka att det känns lite fel att pastorerna har så svårt att möta vanligt folk annat än vid vigselförberedelser. Och ärligt, hur många okristna gifter sig i en frikyrka? På något vis känner jag att vi skulle behöva hitta våra vägar ut från våra invanda mönster och beteenden. Hej det är liksom där ute som de okristna finns. Du behöver egentligen bara börja gå och träna regelbundet för att lära känna en hel drös med dem. De är inte farliga och de bits inte. Däremot kan du behöva stå till svars för din livsstil där ute. O hemska tanke. Och om man nu som han skriver redan befinner sig i dessa kretsar. Hur kan de vänta tills det är dags för folk att gifta sig innan de delar med sig av sin tro? Jag tycker det låter obegripligt. Är man pastor och rör sig i kretsar av okristna människor så är det näst intill en bedrift att inte prata om Gud och tron. Eller det borde vara det.

Sen kan jag väl hålla med om att man bör sträva efter att bli helt oberoende av staten. Det har ju EFK-UNG gjort. Men allt har sin tid. Om inte staten ska bekosta bistånd/mission så måste ju någon annan bekosta det. Eller menar man att vi ska sluta med sånt? En gång i tiden var det självklart att församlingarna bekostade missionen. Då var iförsig församlingsengagemang något självklart (inte något finkulturellt som idag). Förr i tiden betydde församlingsengagemang att man arbetade för att få in pengar till missionen att föra fler till tro på Kristus. Vad arbetar vi för nu?

Kommentarer
Postat av: Jenny

Jag är inte den som slänger ur mig "Amen" i tid och otid men ofta är det det som dyker upp vid läsning av din blogg: Amen!

2009-02-19 @ 14:59:44
URL: http://wappadou.blogspot.com/
Postat av: yosofine

hehe det är jag väldigt nöjd med. Att det är det du känner :-)

2009-02-20 @ 00:11:55
URL: http://yosofine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0