stressen som livsstil?

Ja, då är det ett faktum. Jag kan inte låta bli att boka upp mig på en massa grejjer. Det måste vara mina gener. Mina päron är likadana. Men jag har lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig bli så stressad att jag inte hinner med att stanna upp. Det är viktigt att hinna stanna upp. Att hinna fråga sig själv hur man mår. Att fråga sig själv vad man får ut av sitt liv och vad man längtar efter. Att inte göra det är som att begå självmord på självaste livet. Istället för en tänkande levande människa blir man en stressande Zombie som inte har tid att se omvärlden och det stora perspektivet. Det finns ingen ära i det, det finns ingen glädje eller uppståndelse. Då blir själva stressen en räddning eftersom att man då slipper stanna upp och fundera över hur det egentligen är fatt. För skulle man göra det, o hemska tanke, då kanske man skulle inse att man inte tycker att det är något värt att stressa så mycket.

Hur som, jag kommer troligtvis få besök av min vän från studietiden i Umeå. Hon bor numera med man och barn i Uppsala. Och jag är Gudmor till deras underverk. Jag har dock inte hunnit träffa honom så mycket. Ska därför bli väldigt kul att träffa dem i veckan. Jag älskar ju såna där små knyten. Och vänner kan man aldrig få nog av.

Men idag är det mycket att hinna med, semmelbakning, träff på stan, städning och fördjupning i temat sanning. Vad betyder SANNING för dig? Lever du med SANNINGEN?



Kommentarer
Postat av: Jenny

Sanningen är den jag står på, men inte alltid ser, för den är täckt med skit och bröte som regnar ner på mig. Men jag vet att den är där under nånstans, att det är den jag står på, det är den som är grunden. Det är den som kommer fram när jag då och då vräker bort allt som döljer den.



Utan den hade jag varit... Skit och bröte själv tror jag.

2009-02-17 @ 08:34:04
URL: http://wappadou.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0