yosofine

Jag är storasyster. Jag har två bröder som är födda 5 och 8 år efter att jag föddes. De är mina hjärtevänner. Det finns få saker som kan få hjärtat att ömma så som dessa gossar. Det ömmar på ett särskilt sätt. Jag har en storebror också, men han är ju äldre än mig och han har ju varit med ett tag. Men mina småbröder de har ju flera år att ta igen av livserfarenhet. Även om de ibland verkar ha varit med om mer än både mig och storebror sammantaget. Men det ömmar också för att jag fått vara med hela deras uppväxt, jag har följt dem på nära håll från det att de föddes till att de blev vuxna människor. Jag har varit barnvakt, ungdomsledare och vägledare. Jag har fått gå in och ta samtal när mampap inte klarat det. Jag har varit en liten extramorsa och det är kanske det som ömmar. Extramorsanhjärtat. Men de har också blivit goda vänner som alltid finns kvar vi delar mer än gemensamma intressen...vi delar familj och det gör oss till vänner för livet.

Lillebror som är 5 år yngre har varit i Sydafrika på studieutbyte sen i somras. Nu bor ju han i Malmö så det är ju inte så ofta vi hinner ses ändå. Men den här tiden känns helt fruktansvärt lång. Som en lång väntan på att han kommer hem och berättar om allt kul han varit med om. Vi delar kreativiteten ihop. När jag upptäckte vilka gåvor som låg vilande i honom så var jag snabbt framme och uppmuntrade, köpte material och visade inspirationskällor. Jag hade ju fått leta efter allt sånt själv utan den hjälpen. Förutom när jag skulle sy eftersom morsan e grym på att sy själv. Men allt annat vad det gäller det kreativa så var jag lost. Så vi fick en speciell relation tack vare att vi delade detta. Även om han hämtar inspiration från andra håll än mig idag.

Imorgon kommer han äntligen hem igen. Det känns så fantastiskt och det pirrar i hela kroppen. Trots att han landar på Landvetter och åker direkt hem till Malmö. Men jag får lägga in ett besök i min kalender. Nu är det ju iallafall möjligt.

Avslutar inlägget med en bild som min lillebror gjort.