yosofine

Nej ibland bara måste jag få kommentera. Jag läste en debattartikel i Dagen idag. Och visst tycker jag det finns en poäng i det han skriver. Klart vi eftersträvar att folk som ska tala på konferenser och möten ska vara berörda och smorda av Gud. Men det är ju inte där skon klämmer! I de flesta sammanhang ber man och tänker mycket kring vilka man ska kalla som talare på möten man anordnar. Det är mycket som ska vägas in framförallt om man ska leta efter någon som ska stå och tala inför flera tusen personer. Av någon "okänd" anledning har det varit väldigt lätt att hitta manliga talare som klarar biffen med att tala inför flera tusen samtidigt som han är "smord". Ibland slinker det med några nybörjare där, någonstans måste han ju börja tala inför så här många, det går nog bra. Och på något sätt har man överseende med honom om det inte gick kalas första gången.

Men att kalla en kristen talare till en konferens eller ett möte behöver inte betyda att det ska vara en man, eller? Kan inte kvinnor vara smorda och berörda av Gud? Kan inte de ha erfarenhet nog? Eller är det fel att ens ställa den frågan? Blir jag nu en sån där människa som fallit offer för "sekulära medier"?

Det är intressant hur författaren av denna debattartikel slänger ihop frågor om homosexualitet, jämställdhet, kvinnofrigörelse och ungdomsfrigörelse som om de handlade om samma sak eller hade samma enkla lösning? Det är olyckligt men det säger väl en hel del om författaren ifråga.

Problemet är inte att vi inte söker folk som är smorda av Gud. Problemet är att vi nästan aldrig tänker eller räknar med att en kvinna kan vara det. Problemet är också att vi inte är lika villiga att ge en kvinna en chans att vara nybörjare. Hon måste vara erfaren och perfekt från början. Klart det är svårt att hitta kvinnor då. Och det vore ju så himla enkelt om det här med kvinnlig frigörelse bara var en trend skapad av "sekulär media".