det känns som jag kört fast

Klockan är kvart över elva och jag har redan hunnit med en hel del. Mamma väckte mig genom att spela en cd som en barnkör i stadens missionsförsamling gjort. Ja det var väl fint men kanske inte kvart i nio när jag fått löfte att få sova till nio. Den där kvarten betyder ALLT. Det är många såna där små saker som gör att man när man närmar sig 18 inte orkar bo kvar hemma. Men det är skönt att vara hemma nu. Även om det inte är så mycket vila, det ska bakas 5 tårtor till imorgon och städas, packas. Blir inte så mycket häng med syskonen eftersom de kommer någon gång i natt. Men men det är kul att de kommer. Lillebror har jag ju inte träffat sen nationaldagen förra året. Fast just nu ser jag faktiskt mest fram emot att åka till tågstationen till 19.45 för då kommer min allra käraste hit för att vara med på begravningen imorgon.

Jag har inte skrivit så mycket mer på min predikan sen i lördags. Då liksom i fredags hade jag riktigt bra flyt och kände inspirationen. Nu är det svårt att komma så djupt ned i en text att jag får de där bra tankarna. Det är så mycket ljud och händelser runt omkring här så det är svårt att få något vettigt gjort. Frustration. Men mest är det nog den här tröttheten som kommer av att jag inte får sova tillräckligt. Att det är fullt ös samtidigt som det typ inte finns något att göra. Det är en konstig situation som oftast brukar infinna sig här, framförallt när det är för surt väder för att vara utomhus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0