yosofine

Jag bor i ett kollektiv. Vi är 5 vuxna personer som valt en annan livsstil. Det är inte så lätt alltid, vi har olika dygnsrytm, ser rutiner och matvanor på olika sätt. Vi är olika men bildar en enhet, därför att vi valt att göra det. Så tänker jag att det är i en församling också. Man är olika och man lever med varandras olikheter, varandras olika tider men är en enhet, på grund av att man valt att vara det.

I ett samhälle där splittring och konflikträdsla tillhör vardagen är enhet och konfrontationer något unikt. Det är verkligen bakvänt. Helt sjukt när man tänker på det. Men det börjar också bli tydligt att den kulturen kommer innanför kyrkans väggar, skilssmässor, intriger, konflikter som inte kan redas upp. Det är som att vi tappat bort vad det är vi ska hålla på med. Vi har tappat fokus.

I måndags firade vi i kollektivet nattvard innan vi åt vår middag. Det var viktigt för att poängtera vår enhet som också speglar enheten i Kristus, så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.