om att vända blicken uppåt

Det är ofta det händer, att våra perspektiv blir små. Vi ser knappt längre än vad stortån räcker. Och det är inte det att vi inte vill. Det är som att vi tappar förmågan. Det är därför vi kan bli deprimerade tror jag. För att vi blir instängda och utelämnade till vårt eget perspektiv.

Det är en sak jag som kristen är befriad ifrån. Hur menar du då? Vaddå för att du är mycket bättre än alla andra?

Nej därför att jag inte är utelämnad till mitt eget lilla skitperspektiv utan får lyfta blicken och se med Guds ögon. Vad betyder då det? Jo att när jag inte ser någon väg ut, när jag inte vet hur jag ska hantera situationen jag är i eller läget verkar hopplöst. Så finns det alltid en lösning. Så är det ju oavsett om man är kristen eller inte, det löser sig alltid på något vis! Men som kristen är jag inte utelämnad att bo där i min hopplöshet. Jag får möjlighet att släppa taget om situationen. Överlämna det till någon som är Mycket Större och i trygghet vila i att det kommer en morgondag. Det kommer en lösning jag vet inte hur men på något sätt.

Och ibland tror jag att den barnsliga tron öppnar upp för lösningar som annars inte varit möjliga eller som kanske dröjt länge på grund av alla omvägar jag var tvungen att ta för att hitta lösningen.

Ibland är det lättaste så svårt. Som att våga tro att det finns en väg. Som att våga tro att man kan släppa taget och ändå leva. Men om den största utmaningen blir att våga släppa taget i en situation man inte ser något hopp i. Vad har man då att förlora?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0