yosofine

Jag är inte bokstavstroende men jag tar det mesta bokstavligt. Så har jag alltid varit, iallafall när det kommer till Gud. Det är därför jag kan bli så frustrerad och arg på Kyrkan med stort K. Därför att det känns som man inte menar det man säger. Låt oss ge våra liv till Kristus med stort K. Lägg ned dina bördor vid Korset, med stort K. Lev som Jesu Efterföljare med stort E.

Ja och Amen säger vi och går hem till vår söndagsstek och slår på vår stora fina platt-tv.

Det har aldrig gått ihop för mig och jag hoppas att det aldrig kommer göra det heller. Ska inte en Efterföljare följa efter? Och om det nu är så att vi påstår att vi följer efter så blir det så pinsamt tydligt att det inte är Jesus vi följer efter utan något annat.

När jag var 16 år hade jag inte mod eller teologisk kunskap nog att inse att det inte var mig det var fel på. Då trodde jag att jag missat något som alla andra var med på. Jag kände mig så utanför eftersom mitt hjärta blödde sönder och jag bara ville få leva ut min längtan. De flesta verkade glada åt att äta ostfralla och flamsa. Men inte jag.

Jag drog hem, lyssnade på Broder Daniel och bestämde mig djupt inne i hjärtat att aldrig någonsin bli som de.