gudstjänstfirande
På senare år har jag funnit en vila i gudstjänster som har en tydlig och genomtänkt ordning, liturgi. Att vara delaktig i en form som firats i århundranden är mäktigt tycker jag. Känslan av att äga och vara en del av en historia och ett arv och samtidigt på nytt förnya sina löften och påminnas om det Gud gjort för mig. Jag har förmånen att få vara med och göra en sådan gudstjänst möjlig. En gång i månaden samlar vi för nattvard,förbön,predikan och lovsång. Det känns spännande eftersom det är ett ganska nytt sätt att fira gudstjänst i frikyrkan.
Men det är inte bara på grund av att jag känner mig delaktig i något större som det känns bra med en sån gudstjänst. Jag har kommit fram till att det är tidlösheten som attraherar mig just nu. Det är formerna som känns anonyma och som gör det lättare för mig att slappna av och ta emot. Det är inte saker som "kulturellt relevanta uttryck", strålkastare och yttre attribut som stör intrycket. Det är avskalat och ärligt. Att följa en viss ordning gör också att jag slipper känna att jag måste leda eller bete mig på ett särskilt sätt. Jag slappnar av och deltar som alla andra och vi kan tillsammans fira det som är väsentligt.
Och det är efterlängtat.
Men det är inte bara på grund av att jag känner mig delaktig i något större som det känns bra med en sån gudstjänst. Jag har kommit fram till att det är tidlösheten som attraherar mig just nu. Det är formerna som känns anonyma och som gör det lättare för mig att slappna av och ta emot. Det är inte saker som "kulturellt relevanta uttryck", strålkastare och yttre attribut som stör intrycket. Det är avskalat och ärligt. Att följa en viss ordning gör också att jag slipper känna att jag måste leda eller bete mig på ett särskilt sätt. Jag slappnar av och deltar som alla andra och vi kan tillsammans fira det som är väsentligt.
Och det är efterlängtat.
Kommentarer
Trackback
