till kärnan
Jag tror att citatet jag publicerade häromdagen säger mer än vi kanske tror om att vara kristen. Vi får så mycket undervisning om all välsignelse som kommer av att vara kristen. Om vår uppgift att sprida evangelium. Vi pratar så mycket om allt runt omkring. Kanske för att vi förutsätter att alla förstått och vet vad kärnan är. Men gör vi verkligen det?
Vi bär alla på den trasigheten. Och den ser olika ut för vi är alla olika. Men det som är detsamma för oss alla är att vi behöver ödmjuka oss inför Gud och avsäga oss rätten till att hålla kvar vid det trasiga. Guds nåd gäller oss oavsett vad vi bär med oss. Men den kan inte verka i våra liv om vi inte är villiga att ta emot den. Och för att ta emot nåden behöver vi erkänna att vi behöver den. Och acceptera att vi är lerkärl som Gud vill forma i sina händer.
Det är en smärtsam process att inse att det finns saker man måste ta itu med. Saker att bearbeta och jobba bort. Framförallt jobbigt när man inte är orsak till såren utan de tillfogats av andra. Särskilt jobbigt när de präglat den man är under så lång tid i ens liv.
Men det finns heller inget som är mer fantastiskt. Tänk att det finns en lösning på det som binder oss! Tänk att vi kan bli hela och kunna förlåta dem som gjort oss ont! Tänk att vi kan få vila på gröna ängar och pusta ut i vår mänskliga svaghet. Tänk vad skönt det är att det finns en Gud som är helig och som låter oss ta del av den Han är.
Många blir förvirrade när de börjar gå in i mörka perioder. De tror att Gud övergett dem och att de är på väg bort från allt de tidigare trott på. När det istället är precis tvärtom.
" Att leva ett genuint mänskligt liv är endast möjligt för den som återfinner sitt sanna jag och lär sig bejaka sitt väsens djup. Bara då kan människan bli ett hem både för sig själv och för andra. Ditt innersta, ditt djup är ett outgrundligt mysterium. Men det betyder inte att du måste vara en främling hos dig själv. Ditt inre är Guds boning, och Gud är dig ännu närmare än du själv. ... Mötet med ditt djup sker bortom det som sinnena kan uppleva. Därför är det viktigt att du vågar avstå från detta och istället lyssnar till den som talar inifrån. Kanske möter du först bara mörker. Men låt det inte skrämma dig. Det är ljuset som väntar dig innerst inne." Wilfrid Stinissen, 18 augusti i " Idag är Guds dag".
(Musikunderhållning under mitt långa inlägg)
Att bli helig är att bli hel. Jag tror det är så sant. I Gud finns ingen trasighet och ingen synd. Att komma närmare Gud är att bli mer hel. Då menar jag inte hel som att det fattas delar av oss innan. Utan hel som att vi är trasiga när vi kommer till Gud. Men att vi i mötet med Honom (det ständiga mötet för resten av livet) gör oss hela.
"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus" Rom 3:23-24Vi bär alla på den trasigheten. Och den ser olika ut för vi är alla olika. Men det som är detsamma för oss alla är att vi behöver ödmjuka oss inför Gud och avsäga oss rätten till att hålla kvar vid det trasiga. Guds nåd gäller oss oavsett vad vi bär med oss. Men den kan inte verka i våra liv om vi inte är villiga att ta emot den. Och för att ta emot nåden behöver vi erkänna att vi behöver den. Och acceptera att vi är lerkärl som Gud vill forma i sina händer.
Det är en smärtsam process att inse att det finns saker man måste ta itu med. Saker att bearbeta och jobba bort. Framförallt jobbigt när man inte är orsak till såren utan de tillfogats av andra. Särskilt jobbigt när de präglat den man är under så lång tid i ens liv.
Men det finns heller inget som är mer fantastiskt. Tänk att det finns en lösning på det som binder oss! Tänk att vi kan bli hela och kunna förlåta dem som gjort oss ont! Tänk att vi kan få vila på gröna ängar och pusta ut i vår mänskliga svaghet. Tänk vad skönt det är att det finns en Gud som är helig och som låter oss ta del av den Han är.
Många blir förvirrade när de börjar gå in i mörka perioder. De tror att Gud övergett dem och att de är på väg bort från allt de tidigare trott på. När det istället är precis tvärtom.
" Att leva ett genuint mänskligt liv är endast möjligt för den som återfinner sitt sanna jag och lär sig bejaka sitt väsens djup. Bara då kan människan bli ett hem både för sig själv och för andra. Ditt innersta, ditt djup är ett outgrundligt mysterium. Men det betyder inte att du måste vara en främling hos dig själv. Ditt inre är Guds boning, och Gud är dig ännu närmare än du själv. ... Mötet med ditt djup sker bortom det som sinnena kan uppleva. Därför är det viktigt att du vågar avstå från detta och istället lyssnar till den som talar inifrån. Kanske möter du först bara mörker. Men låt det inte skrämma dig. Det är ljuset som väntar dig innerst inne." Wilfrid Stinissen, 18 augusti i " Idag är Guds dag".
Kommentarer
Trackback
