när verkligheten inte är verklig
Den här hösten har det blivit väldigt tydligt för mig hur fel bild vi kan ha om varandra och om oss själva. Hur lite vi egentligen vet om hur vi lever. Och till stor del tror jag vi kan skylla alla bloggar och facebook på den utvecklingen. För helt plötsligt så har mail/brev, sms, möten och telefonsamtal utbytts mot att läsa varandras statusuppdateringar eller blogginlägg. På så sätt är vi uppdaterade på varandra tror vi och börjar leva i föreställningen att det vi visar på internet är hela bilden.
Men så är det ju inte. Det är nog svårt att visa hela bilden på det viset. Ibland är det till och med svårt att visa den IRL (alltså i riktiga livet). Därför att vi blivit så ovana att vara på den plats som vi just nu befinner oss i. Ovana vid att vi har fler sidor än dem vi ständigt skyltar med. Ovana vid att folk vill höra mer än de där korta uppdateringarna som får plats på en rad.
Forsling har skrivit tänkvärt om det i en ledare i Dagen. Kanske är intresset för tv-program som "så mycket bättre", "Lyxfällan" med flera en naturlig reaktion på den här ytligheten. Vi är så trötta på att hela tiden se den polerade versionen av varandra och alla människor och vill lära känna det som finns där bakom. Vi vill lära känna även det misslyckade för vi kan själva känna igen oss. Och kanske ger det oss en känsla av att inte vara så ensamma som vi trott att vi är.
Avståndet till varandra blir så mycket större när vi tror att alla utom jag lever i den där polerade världen. Och möjligheten att öppna sig och bjuda in till stöket blir färre. Samtidigt som vi alla ständigt längtar efter mer vardagliga relationer och närhet till varann. Konstigt det där.
Kommentarer
Postat av: Henrik
Du skriver otroligt bra. Med stor insikt om livet och om verkligheten. Känner igen mig i det du skriver. Uppskattar verkligen att läsa det du skriver. Fortsätt så. Kanske det kommer en bok någon gång i framtiden. Om tio år kanske ;)
Postat av: yosofine
Henrik!
Tack för din kommentar! Jag älskar att skriva och så har det alltid varit. Författardrömmen har bott inom mig sen jag var en liten plutt. Så någon gång blir det minst en bok! Tack igen för uppmuntran!!
Trackback
