om att längta till ett nytt år

Jag märker på mig själv, och det märks nog här också. Att jag går lite på reservkraft nu. Jag behöver verkligen jullov och det kommer om nästan en vecka.
Det här året har verkligen varit händelsefullt på många områden. Jag är känslomässigt utpumpad och har inte tålamod knappt med mig själv. Men det finns mycket gott som kommer av den här fullständiga tröttheten. Jag har inte ork att ha samma ambitionsnivå som jag brukar. Vilket innebär att det är massa saker som blir lidande på ett bra sätt. Jag har alltid varit en duktig flicka och alltid gjort mer än vad jag orkar. Det är inte alltid resultatet har varit så bra förut heller när jag pressade mig själv. Men då kunde jag må dåligt över det hur länge som helst.
Det gör jag inte nu. Inte lika mycket iallafall.
Nu är vi snart i tredje advent, jag läste häromkvällen i min andaktsbok om hur vi ska göra våra egna portar vida. Så att ärans Konung kan stiga in i våra liv. Och det är först när vi är smärtsamt medvetna om vår oförmåga som vi verkligen kan ställa våra portar på vid gavel för Honom. Om något så är det väl det det här året fått handla om.
Jag har bara börjat på den resan känns det som. Att vända på relationen, från vad jag kan göra för Honom till vad Han vill göra för mig. Och när jag såsmåningom tillsammans med alla andra lämnar det här året bakom mig och blickar mot ett nytt. Så hoppas jag att det är mer än dagar som stannar på den här sidan av årsstrecket.  De här hjulspåren som jag traskat i i för många av mina år vill jag inte ta med mig. Jag vill trampa upp nya stigar. De här kraven på mig själv och på vem jag vill vara vill jag också lämna. Jag vill utforska mer, inte vara färdig och framförallt våga ta emot mer.
Jag vet att jag behöver leva nu och möta det som är just nu. Men jag kan inte hjälpa att längta så jag dör till det nya året. Jag kommer visserligen vara samma person, och dagarna kommer heta samma saker. Men det fina med nya år är att det händer nya saker på alla gamla dagar. Det skapas nya minnen och erfarenheter och det trampas upp nya stigar mot en oviss men spännande framtid.

Kommentarer
Postat av: Britta

Tack för dina hoppfulla ord!

Jag blir utmanad, peppad och glad av det du skriver.

2010-12-12 @ 00:05:00
Postat av: yosofine

Tack för att du berättar det! Josefin

2010-12-12 @ 13:16:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0