tack för din nåd
Det hinner hända mycket dessa dagar. Ensamheten här hemma och kroppen som tvingar mig att stanna hemma gör att det är många tankar som hinner tänkas. Dock är flera av tankarna återkommande snurrande virvlande och sätter igång andra reaktioner i kroppen. Men de sista dagarna har de där virvlarna uteblivit. Sakta men säkert infinner sig andra känslor och med dem nya tankar.
Jag vill inte vara sårad längre. Jag orkar inte vara ledsen mer. Jag vill inte vara arg längre. Och framförallt vill jag inte längre känna mig som en förbrukad och bortkastad vara.
Jag vågar knappt skriva det i rädsla för att känslan ska försvinna. Och samtidigt greppar jag tag i hoppet som jag umgåtts så flitigt med det här året. Idag läste jag i andaktsboken om hur gamla testamentet inte blev förbrukat när det nya testamentet kom. Gamla testamentet fyller en oerhört viktig funktion. En ny funktion än den hade innan. Jag vill tänka att det är lika med de dagar som passerat. Även om vissa av dagarna gett mig oerhört mycket smärta. De dagarna kommer fylla en oerhört viktig funktion. En ny funktion. Jag vill inte se dagarna som bortkastade, de investerades i kärlek och hopp. Och det kommer visa sig på vilket sätt de får fylla en funktion också i framtiden.
När det bara är dagar kvar tills det här året är slut så hittar jag sätt att på egen hand försonas med saker. Jag hoppas det förbereder för nya möjligheter i det nya året. Ett nytt år med nya möjligheter lyder mitt mantra sen en tid tillbaka. Och jag tänker på hur mycket saker som kan hinna hända under bara ett enda litet år. Det ger också hopp. För om man kan skörda så mycket sorg på så få månader. Måste det finnas minst lika mycket glädje att ta igen på samma tid. Det är ju bara logiskt.
Kommentarer
Trackback
