diskbänksrealism
Att bo i kollektiv innebär att man alltid kan få vänner på besök. Det behöver inte alltid vara så att jag ensam är värdinna men möjligheten finns att det dyker upp vänner när någon av de övriga i huset valt att bjuda hem folk. Det är alltid trevligt även om det kan ställa dagsplaneringar på ända. Framförallt kanske de gånger man tänkt ligga hemma ensam och bara vara trött. Tv-spelande killar brukar inte finnas i min "ta det lugnt"-planering.
Det finns något befriande med att bo med andra människor. Dels därför att jag får arbeta med mig själv i att jag inte alltid måste vara med överallt. Inte måste vara social utan får stänga dörren om jag vill.
Men också därför att det inte går att planera sitt liv utifrån att det bara är jag som sätter reglerna. Det är ett samspel och vi delar på utrymmet vilket innebär att vi kommer inkräkta på varandras territorium. Något jag för det mesta tror är hälsosamt och nyttigt för alla människor.
Jag älskar gästfriheten och möjligheten till spontan gemenskap med människor när som helst under veckan. Jag ogillar att behöva planera in datum och tid för när jag ska umgås med vänner. Det kanske kommer ur min tid i Sthlm då det inte gick att träffa vänner om vi inte bokat in det långt i förväg. Där existerade inte en vardagsgemenskap.
Det är därför jag har valt att bo i en "liten" stad. Jag vill på bästa möjliga sätt göra det lätt att få till vardagsgemenskap och umgänge. Därför att jag tror att det är livsviktigt för människor men även som kristen och efterföljare. Att dela det vanliga, det som händer alla, det som är livet. Även om det är jobbigt när det inkräktar på mina "vilodagar" så är det också något väldigt vackert att få bjuda in utomstående till den osminkade trötthetsgemenskapen.
Det finns något befriande med att bo med andra människor. Dels därför att jag får arbeta med mig själv i att jag inte alltid måste vara med överallt. Inte måste vara social utan får stänga dörren om jag vill.
Men också därför att det inte går att planera sitt liv utifrån att det bara är jag som sätter reglerna. Det är ett samspel och vi delar på utrymmet vilket innebär att vi kommer inkräkta på varandras territorium. Något jag för det mesta tror är hälsosamt och nyttigt för alla människor.
Jag älskar gästfriheten och möjligheten till spontan gemenskap med människor när som helst under veckan. Jag ogillar att behöva planera in datum och tid för när jag ska umgås med vänner. Det kanske kommer ur min tid i Sthlm då det inte gick att träffa vänner om vi inte bokat in det långt i förväg. Där existerade inte en vardagsgemenskap.
Det är därför jag har valt att bo i en "liten" stad. Jag vill på bästa möjliga sätt göra det lätt att få till vardagsgemenskap och umgänge. Därför att jag tror att det är livsviktigt för människor men även som kristen och efterföljare. Att dela det vanliga, det som händer alla, det som är livet. Även om det är jobbigt när det inkräktar på mina "vilodagar" så är det också något väldigt vackert att få bjuda in utomstående till den osminkade trötthetsgemenskapen.
Kommentarer
Postat av: tuss
så sant, har tänkt på det där ganska mkt den senaste tiden o jag förstår dig precis!
svårt me balansen dock.. å ena sidan vill man att dörren alltid ska va öppen för gemenskapen å andra sidan kan det verkligen kosta på den egna bekvämligheten och ibland behöver man också tid att stänga in sig..men jag tror att vi är skapade till gemenskap o att det är både nyttigt o bra att se att hela världen inte kretsar kring mig o mitt.. stor kram!
Trackback
