om att gå mot strömmen
Igår läste jag en bra insändare i Dagen, insändarskribenten jämförde den västerländska kristenheten med västerländskt jordbruk. Där konstgödning och bekämpningsmedel är metoden för att få grödan att gro till en stor skörd. Problemet med den västerländska kristendomen är att den inte växer, trots konstgödslet.
"Vi får lära oss att överlåta våra liv till Gud. Men att Bibeln också säger att vi skulle göra det gentemot varandra ingår inte. Därför förenas vi aldrig till den gemenskap som Gud avsett med församlingen och därmed får den inte den attraktion den borde ha. Vi längtar efter den men får inte fatt i den. Jo, glimtvis lite då och då eftersom vi är Guds barn och vi vill. Men vi är rädda att kostnaden ska bli för stor och därför stannar vi i vårt lilla trygga bås där vi sedan krymper var och en i sitt hörn."
Han skriver vidare att vi skriver böcker om Guds rike men glömmer bort att leva det. Så sant. Rätt ofta tycker jag vi pratar mer än vi lever. Vi pratar så mycket överallt att det inte finns tid att leva det. För det är ju så viktigt att prata. Jag inspireras av Shane Claiborne som gav ett löfte om att ha en begränsad tid per år att vara ute och föreläsa och prata, eftersom han ville hinna leva det också. Vet inte hur han gör numera men då när jag läste om hans löfte så var det tydligt att han fick tacka nej till massa som verkade kul eftersom det inte fanns mer tid att resa på. Det är att gå mot strömmen det.
Slutligen frågar han sig, vad ska vi göra med bibelorden: "Om inte vetekornet kommer i jorden och dör blir det ingen frukt." "Den som inte tar sitt kors och följer mig, är mig inte värdig." "Den som vinner sitt liv, han skall mista det och den som mister sitt liv för min skull skall vinna det."
Jag vet inte vem den här Börje är men jag tycker han på lite olika sätt har sköna poänger. Vi är så vana med den västerländska kulturen att vi glömmer bort att reflektera över vad som egentligen betyder något i livet. I väst är framgång och pengar lika med lycka. Gäller det också i kyrkan? I väst är att komma först lika med att vinna, är det så enligt Jesus? I väst är att skapa sig ett eget liv lika med att vara lyckad, vad säger egentligen Bibeln om det?
Den som vinner sitt liv, han ska mista det och den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. I väst behöver vi kanske inte tampas med förföljelse för vår tro. Det finns annat som gör det svårt att vara kristen. Frågan är om vi är medvetna om det?
"Vi får lära oss att överlåta våra liv till Gud. Men att Bibeln också säger att vi skulle göra det gentemot varandra ingår inte. Därför förenas vi aldrig till den gemenskap som Gud avsett med församlingen och därmed får den inte den attraktion den borde ha. Vi längtar efter den men får inte fatt i den. Jo, glimtvis lite då och då eftersom vi är Guds barn och vi vill. Men vi är rädda att kostnaden ska bli för stor och därför stannar vi i vårt lilla trygga bås där vi sedan krymper var och en i sitt hörn."
Han skriver vidare att vi skriver böcker om Guds rike men glömmer bort att leva det. Så sant. Rätt ofta tycker jag vi pratar mer än vi lever. Vi pratar så mycket överallt att det inte finns tid att leva det. För det är ju så viktigt att prata. Jag inspireras av Shane Claiborne som gav ett löfte om att ha en begränsad tid per år att vara ute och föreläsa och prata, eftersom han ville hinna leva det också. Vet inte hur han gör numera men då när jag läste om hans löfte så var det tydligt att han fick tacka nej till massa som verkade kul eftersom det inte fanns mer tid att resa på. Det är att gå mot strömmen det.
Slutligen frågar han sig, vad ska vi göra med bibelorden: "Om inte vetekornet kommer i jorden och dör blir det ingen frukt." "Den som inte tar sitt kors och följer mig, är mig inte värdig." "Den som vinner sitt liv, han skall mista det och den som mister sitt liv för min skull skall vinna det."
Jag vet inte vem den här Börje är men jag tycker han på lite olika sätt har sköna poänger. Vi är så vana med den västerländska kulturen att vi glömmer bort att reflektera över vad som egentligen betyder något i livet. I väst är framgång och pengar lika med lycka. Gäller det också i kyrkan? I väst är att komma först lika med att vinna, är det så enligt Jesus? I väst är att skapa sig ett eget liv lika med att vara lyckad, vad säger egentligen Bibeln om det?
Den som vinner sitt liv, han ska mista det och den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. I väst behöver vi kanske inte tampas med förföljelse för vår tro. Det finns annat som gör det svårt att vara kristen. Frågan är om vi är medvetna om det?
Kommentarer
Trackback
