fastan och de svåra frågorna

I år har jag gett löften om en ny livsstil. Till stor del så handlar det om att jag ska hitta en bättre rytm i vardagen. Mest för att jag ska må bra som människa och göra vad jag kan hälsomässigt för att inte slita ut mig i förtid.

Alldeless för ofta upplever jag att vi går in i jobb och uppdrag, eftersom det är roligt, men också för att de ger oss "rätt" att vara någon. Jag är det jag gör, arrangerar jag roliga saker så är jag arrangören som gör roliga grejjer. Eller jag har blivit mamma därför är jag någon (som om du inte var det innan). Och när vi inte får de där uppdragen som bekräftar oss i våra roller. Och när vi inte längre kan gömma oss bakom dem så känner vi oss nakna och ovärda.

För ett bra tag sedan slutade jag med det. Det kanske är min tid i norrland som gjort mig oblyg. Eller så är det för att jag insåg mitt i djupaste av tvivel att jag alltid oavsett är någon. Jag är barn till mina föräldrar, jag är barn till en Kung, jag är frälst av nåd, jag är vän till många och framförallt jag är jag. Jag är vän med mig själv, jag vet vem jag är och jag är människa på jorden. Varken mer eller mindre.

Väldigt mycket i livet är ständigt osäkert. Därför tror jag det är viktigt att hänga upp sig på det som alltid är säkert. Gud är därför en bra grej att hänga upp sig på. Gud förändrar sig aldrig, Han är alltid densamma, Hans kärlek är alltid oförändrad till mig. Det går inte att argumentera mot eviga sanningar det är bara att acceptera dem. Och när man gör det så växer tryggheten inombords. När jag är trygg i mig själv vågar jag släppa taget om annat. Jag vågar erkänna att mitt jobb inte är den jag är. Jag vågar tro att mitt värde sitter någonannanstans.

Och då blir det helt plötsligt helt ointressant att stressa ihjäl sig i alla saker man måste göra.

Igår började fastan och jag har valt att delta genom att ha som mål att ge Gud mer utrymme i min vardag de kommande 40 dagarna. Jag tror att det är viktigt att jag återkommande i mitt liv tillåter mig själv och Gud till att genomskåda mig och mitt liv. Vilka är mina motiv till det jag gör? För vem lever jag? Varför konsumerar jag? För vem stressar jag? För mig har det blivit viktigt att våga ställa mig den frågan och ge svar, därför att det verkar som att så många stressar för att aldrig behöva hamna där att man ens får tillfället att fråga sig det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0