om att det alltid finns hopp

Ibland händer det att det låser sig. Man ser ingen utväg och det känns som att situationen man befinner sig i aldrig kommer ändras. Eller att det är helt omöjligt. Jag hade ett sådant samtal i eftermiddags påväg hem från jobbet. Situationen är svår och det är inte lätt att hitta en lösning eller utväg ur känslornas fängelse.

Det är då i de stunderna som det är så bra att påminna sig om att Gud hör bön.

Mitt i all omöjlighet. I den låsta positionen. Där finns det hopp och hoppet ligger i bönen. När alla idéer om hur man ska lösa situationen tagit slut när orken och lusten är borta.

Då finns det fortfarande hopp. Vid slutet av oss tar storheten och gudomligheten vid. Där får vi lägga ned vår strävan och alla försök att lyckas. Och sen öppna dörren för möjligheternas Herre. Ibland tänker jag att vi väntar aldeless för länge innan vi lämnar över till Han. Men bättre sent än aldrig!

Jag vet att inget område är omöjligt för Gud att lösa. Därför finns det ingen som helst anledning att inte i allt vända sig till Gud i bön.

Och det är bra att påminna sig om. Igen och igen.

och igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0