vem vill bli missionär?
Jag har växt upp i ett missionärshem. Vilket innebär att mina föräldrar både på eget håll och tillsammans har åkt ut till annat land som missionärer. Senast tog det med sig två barn (jag var ett av dem) och kom sen hem med ett till (han producerades och föddes i Liberia). Nu kom vi alla hem 1986 från senaste missionstrippen så jag vet inte hur mycket "missionärsfamilj" vi är längre...
Men jag har funderat på det där med missionärsbegrepppet. Har på sista tiden stött på titeln "blivande missionär" och det är för att det är precis så. Personen ska inom kort åka utomlands för att tjäna Herren på en annan plats än här i Sverige.
Men vad kallar vi oss här i Sverige som vill tjäna Herren på den plats där vi bor? Vad är det för skillnad på det vi gör om en är lärare i Addis Ababa och en annan lärare i Båstad? Blir man missionär genast när man lämnar sitt ursprungsland?
Till saken hör att mina föräldrar fortsatt leva ett liv där kontakten och vittnandet till personer utanför kyrkan är en naturlig del av livet. För mig har det kanske varit obekvämt men helt naturligt att mamma stannar och pratar själavård på ica eftersom hon mötte någon som hon tagit sig an. Eller att pappa jobbat nästan 50% utöver sitt vanliga jobb, med församlingens missions och ledarfrågor. Och när jag går längre bak i leden så ser jag Farfar och Farmor som la all sin lediga tid på att tjäna Herren. Sprida kristen litteratur, jobba idéellt i kyrkan osv. Och Mormor och Morfar, Morfar var visserligen pastor men ingen avlönad sådan, hans lön kom från att han även jobbade som målare. Mormor var hemma med 7 barn och sedan arbetade hon inom vården. Mormors engagemang för Gud i sin vardag visade sig genom hennes dagliga böner för allt och alla hon kände, genom engagemang i kyrkan (så länge hon kunde ta sig dit) med mera. Så länge mina mor och far föräldrar kunde så tog de sig till kyrkan eftersom det var deras liv. Det ingick.
Så ser jag på missionären igen. Vad är det som skiljer en missionär från mina far och mor föräldrar? Eller vad är det som skiljer mina föräldrar nu mot en missionär?
Det jag kommer fram till, men jag kan ha fel, är att vi i Sverige glömt bort att det kristna livet innebär en missionärs livsstil. Kalla det efterföljelse eller aktivt kristen, men det är att vara missionär. Att gå ut och göra hela världen till lärjungar/efterföljare.
Vi tar det så bokstavligt. För att kunna göra folk till lärjungar måste jag alltså åka ut till något land ute i världen. För det land där jag befinner mig och de olika världar som jag cyklar igenom till jobbet de räknas inte om man vill vara missionär. Eller?!
Jag tror att vare sig vi vill eller inte så är det här vad det är att vara kristen. Alla är inte evangelister men alla har fått som sin kallelse att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Vi blir kanske sårade av svenskarnas ointresse för vår frikyrkokultur. Men sluta bli det. Jesus är lika intressant för oss som för dem. Hur vi förpackar honom är inte lika intressant. Vårt uppdrag som missionärer är att genom att förstå kulturen kunna berätta om Jesus på ett relevant sätt så att de jag vill nå förstår mig. Om vi inte vet hur vi kommunicerar med våra landsmän hur kan vi då tro att vi ska lyckas utomlands?
Eller vad tror du?
jag håller med! Och till skillnad från för kanske femtio år sen så är ju Sverige mer ett "missionsland" nu än många länder vi räknar som "missionsländer" i tex Asien eller Afrika med tanke på hur många som känner jesus.
Enligt vad jag fått lära mig är det en skillnad på evangelistgåvan och missionärsgåvan. Evangelisten har lätt för att föra människor till tro. Missionären har lätt för att möta människor och visa Jesus för dem i andra kulturer. Det finns ju förvisso gott om olikartade kulturer i Sverige. Så de relevanta frågorna blir, vad är jag bra på, vilka människor har jag lätt för att koppla med? Det borde ge svaret på vad man ska göra och var man ska göra det.
men, (nu kanske jag har helt fel...)jag har lärt mig att en missionär är en persson som berätter om Gud. personen är en missionär även om den inte reser till något annat land eller stad. man kan vara missionär i sin egen hemort. orsaken till att många missionärer reser utomlands är kanske för att Gud har sagt åt dem att åka. en konfirmationsledare är ju oxå en missionär. eller har jag fattat fel? :)
Hej Jessi!
Tack för din kommentar! Nej jag håller med dig, jag tror att så fort man blir en kristen så blir man också "missionär" eller "efterföljare" eller vad vi vill kalla det. Det livet ingår i konceptet att vara kristen.
Jag har bytt sida och är nu verksam på www.yosofine.com välkommen dit att fortsätta läsa mina tankar kring detta och annat!
