yosofine

En annan av alla dessa sångskatter som jag hittade när jag bläddrade i min psalmbok häromdagen. Det finns så mycket av visdom i dessa texter. Man erkänner sorgen, förtvivlan, frustrationen, och vänder sig i allt det till Gud. Genom att vända blicken till Gud och påminna sig om vem Han är så vänds perspektiven. Från mitt skitperspektiv där det är svårt att hitta en väg ut. Till Guds perspektiv där allt är möjligt för den som tror. Det är så att jag inte kan förstå hur man inte vill tro på Gud. När Han är en sån trygghet i livets alla omständigheter. Jag skulle inte klara ett andetag utan Honom.

finna himmelsk ro.

Många kan brottas med frågan om bönesvar. Att man inte får det man ber om. Jag har lärt mig att det jag ber om ofta blir besvarat även om det sällan blir exakt som jag bad eller tänkte att det skulle bli. Jag vill ju ha kontroll! Veta vad jag får. Men det går inte. Därför har jag lärt mig att lita på att Gud vet vad som är bäst för mig. Och de bönesvar jag fått har varit bäst för mig då när de kommit varken för tidigt eller försent. Därför kan det ibland vara så att man får motsatsen till det man ber om. Inte för att tuktas eller för att Gud straffar utan därför att Gud ser mitt liv i ett större perspektiv och jag ser det i mitt lilla skitperspektiv. Så i det långa loppet kanske den där stora motgången man fick som svar på bönen blir något jag är tacksam över efter ett tag. Eftersom det ledde till något mycket bättre.