advent och nytt år

Idag är det nytt kyrkår. Det innebär att vi idag på nytt inleder väntans tider, väntan på julen som påminner oss om det största som hänt världshistorien. Det är en hoppfull och mysig tid. Jag tog med mig mitt hopp som annars mest hänger i köket och lät dem backa upp gudstjänsten. Det gågna året har blivit ett år så fullt av hopp. Jag hade det på tungan redan i januari men visste inte hur viktigt det skulle bli. Orden "det finns hopp". Jag har andats de orden så många gånger och de har tagit sig olika skepnader så att de till slut har hittat sig ett stadigt fäste inom mig. Hela jag lever i hoppet.
Att mitt i allt som händer i livet, som alltid händer och är oundvikligt, så finns det ett hopp. Vi kanske inte ser och förstår allt på en gång men till slut kommer det synas tydligt. Och när vi tror att allt hopp seglat bort och ångesten inte ger oss någon möjlighet att se någon utväg. Så finns det ett ljus som lyser tydligare än något annat som envist viskar gång på gång på gång det finns hopp. Och varje år får vi fira detta hopp. Och hela livet får präglas av det hoppet. Att livet är som det är men att det alltid finns hopp för våra liv och att det alltid på något sätt löser sig till det bästa i slutändan. Vi är inte utelämnade till vårat egna öde, det finns en Gud som älskar oss och som alltid har sista ordet. Hoppet finns som en röd tråd genom bibelns texter och genom alla århundranden som varit och i alla människoöden som varit innan oss. Och där har vi och våra liv en given plats. Den röda tråden tränger in också i våra liv och präglar allt i våra liv.
Om vi tillåter den vill säga. Och när det landat hur verkligheten ser ut och hur verklig hoppet är då kan man inget annat än ropa Hosianna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0