julstämning, läger och drunkningsolyckor

För en vecka sedan bodde jag på en gård utanför Nora. Vi var där på ungdomsläger och jag hade roll som mattant. När vi anlände på fredagskvällen var det alldeles mörkt och kallt och det var snö på marken. Det var svårt att stå emot julkänslorna som vällde upp. Så jag lät helgen få skölja över mig med alla möjliga sorters julstämningar.

Ibland kan jag få panik över hur snabbt tiden går. Hur årstiderna förändras och hur tydligt det blir att livet går vidare. Men den här helgen så var det så underbart allt bara. Och det kändes verkligen hoppfullt.
Det var ju så otroligt vackert. Och vi var borta från så mycket saker i en värld som var främmande.
En badplats som låg så fridfull ruvade dock på en helt hemsk historia.
Vid detta vattenbryn som nu ser så vackert och oskyldigt ut har en gång en fin liten ettåring varit nära att möta döden.
Jag fick höra denna historia när jag kom hem. Att vi var på samma gård på församlingsläger sommaren 81 eller om det var 82 och jag var nere vid vattnet och lekte och pappa höll uppsikt över mig medan mamma var vid lekplatsen med min storebror. Pappa tittade bort bara nån sekund och när han tittade åt mitt håll igen låg jag med ansiktet ned i vattnet. Som tur var fanns det en hel drös med församlingsmedlemmar som agerade fort.
Och när jag tänker på det så tycker jag det är en väldigt fin bild av vad en församling ska vara. En gemenskap som hjälper varann att inte drunkna. För det är hemskt lätt att göra det när livet är som det är.
Då är det fint att det finns en gemenskap som är beredd och som upptäcker i tid att någon är på farligt vatten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0