så tjejigt

På mellanstadiet var jag i Tyskland två gånger samma år. Först åkte jag med kyrkan som ordnade ett barn och ungdomsläger i Tyskland. Vi åkte och hälsade på en missionärsfamilj som hade anknytning till vår församling och sen var vi i Berlin och kollade in missionen bland punkare. Under den resan åkte vi också till Bergen Belsen ett av de värsta koncentrationslägrerna. Det var en resa full med upplevelser som jag fortfarande ibland slungas tillbaka till. Jag minns tillexempel att jag blev riktigt förkyld och att tanterna som följt med för att laga mat tvingade mig att dricka varm mjölk med smält smör i. Så fruktansvärt äckligt.

Den andra resan gjorde jag med familjen någon månad senare. Då med vår gamla husvagn. Vi åkte till ungefär samma ställen eftersom missionärsfamiljen vi besökte med kyrkan var vänner till mina föräldrar. Jag har två starka minnen från den resan och det är minnen som kom att förändra mitt liv. Jag har tre bröder och har inte haft någon riktig kvinnlig förebild i mitt liv. Har aldrig varit särskilt tjejig. Men på den här resan hade jag två riktigt tjejiga upplevelser som präglat mig sen dess. Jag minns att jag och Heidi (som var dotter i missionärsfamiljen) hade varit och köpt nagellack och att jag fick hjälpa henne att måla hennes naglar röda. Hon var flera år äldre än mig och så häftig. Jag kände mig som en liten fjant. Jag var så osäker på mig själv och min förmåga och jätterädd för att göra bort mig. Och så coola Heidi som hängde med häftiga kristna punkare och som klädde sig och betedde sig annorlunda än någon annan kristen jag träffat. Hon var en tjej jag kunde se upp till men också relatera till eftersom hon var annorlunda. Innerst inne kände jag mig väldigt annorlunda mot tjejerna i kyrkan.

Det andra minnet har satt än djupare spår. Jag minns så tydligt hur vi gick och kollade på en film som gick på tv som helt och hållet vände upp och ned på hela min värld. Och trots att den var dubbad till tyska så gjorde den avtryck. Och jag har sen dess varit påverkad och inspirerad av den i allt från, kläderna, musiken och karaktärerna. Det är häftigt när man ser en film som så där helt förvandlar livet på en. Och att upptäcka en sån film och bli så tagen utan att veta att den filmen gjort exakt samma sak med så många andra. Det är häftigt när klassikern hittar dig långt innan du hittar den.

Jag pratar såklart om filmen Grease!

När jag kom hem upptäckte jag att min bästa kompis Alexandra hade en vinyl med Grease soundtracket. Vi brukade stå och sjunga sångerna i deras vardagsrum. När mamma kom för att hämta mig så visade vi upp vår lilla Greasetolkning. Det varade väl ett år eller så för sen flyttade Alexandra.

 

Jag har alltid känt igen mig i Sandy och framförallt i den där blyga, pryda delen av henne. Och jag längtade så efter att göra samma sak som hon. Förvandlas från den som är låst i en roll som inte stämmer helt och våga leva ut den man egentligen är. För tro det eller ej så var jag väldigt mycket som hon var. Och jag kände mig inlåst i mig själv. Och jag tror att jag fått mod att förändras mycket tackvare den här filmen eftersom den varit ett återkommande inslag i mitt liv.

 

Den här outfiten tar ju alla pris. Hur snyggt som helst! Och en sån förvandling. Jag inspireras så av hennes integritet. Hon vet vad hon vill och samtidigt kunde hon sätta väldigt tydliga gränser.

Men en karaktär som hela tiden haft en stil som jag älskat och som har påverkat min egen genom alla år är Rizzo. Du vet den coola tjejen i Pinkladies, hon som var ledaren i gänget. Och hon har också egenskaper som jag känt stor samhörighet med.

Insåg idag vart jag fått min glasögonsmak ifrån. Annars är hela hennes uppenbarelse något som jag ständigt återkommer till som inspiration.

För varje gång jag ser filmen så är det något nytt som berör och inspirerar. Jag har inte sett den varje år men nästan. Och jag blir förvånad varje gång att jag inte tröttnat!

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0