nåd och sanning
Du har säkert hört liknelsen om att "den som syndar missar målet" och då kanske i samband med någon tillrättavisande undervisning i något sammanhang. Om man är uppvuxen i kyrkan kan det vara lätt att tro att man är rätt klar eller att man inte har så mycket synd att göra upp med. För vi har lärt oss att synd är förknippat med olika moraliska frågor.
Därför kan vi lätt ordna en livsstil där vi gör "alla rätt" och på det sättet kan känna oss lugna i att vi lever syndfritt.
Och så glömmer vi bort vad Jesus gjorde med dem som trodde de var rättfärdiga genom sina gärningar.
" Att bli helig är att bli hel. Om synden gör oss brustna, skeva mindre mänskliga. Då gör helgelsen oss tvärtom mer hela, mer sanna och mer människa". Dessa ord tror jag beskriver vad synd är mer än något annat. Det är trasigheten, det som hindrar dig från att leva i frihet och i Guds överflödande kärlek som är synd. Det kan sen ta sig många uttryck en del av dem i moraliska frågor. Men det behöver inte bara vara där som synden finns.
Jag tror det är en livslång process att bli syndfri, tror vi aldrig kommer bli det fullt ut. Men jag tror vi kan göra oss fria från syndens band. Det jag menar är att vi alltid kommer ha saker vi behöver göra upp med och områden vi behöver ta itu med. Hjälpen vi har i denna process är den frihet som kommer när vi förstår vad Guds nåd betyder i våra liv. När vi förstår vad nåden innebär för oss, alltså när vi inser vilket ok vi bär på och att Jesus tar det på sina axlar och ger dig ett annat lätt ok att bära. Då hamnar vi i tacksamhetsskuld till Gud.
Den tacksamhetsskulden leder i bästa fall till att vi bestämmer oss för att aldrig hamna i samma ofrihet igen. Detta i sin tur kan leda till att när du väl upptäcker ett nytt område där du blivit ofri, där en egenskap, en känsla, tankar eller något du gjort hindrar dig i din frihet inför Gud. Då behöver du inte gömma dig bakom din ofrihet och skämmas inför Gud. Utan du kan med frimodighet basunera ut att det där som hindrar dig från att leva i frihet i ande och sanning kan dra dit pepparn växer.
Men jag tror vi kan vara så ovetande om dessa områden som hindrar oss från att leva i Guds kärlek att vi tror att de ingår i vår identitet. "Jag har svårt för att prata med människor, jag är sån", "jag vågar inte berätta om vem jag verkligen är för skulle folk veta skulle ingen älska mig..." osv osv.
Ok det här låter kanske hårt och inte så PK men. Det är en synd att tänka så. Det gör att du missar målet. Du missar själva poängen. Om du tror på Gud så måste du förstå att du är tänkt att leva i frihet (det gäller såklart även otroende). Frihet från allt det som hindrar dig från att leva i den kärlek som Gud har för dig.
Och det är en jobbig process att inse hur många saker man "hållit fast" vid i sitt liv, sitt tankesätt, sin livsstil som i själva verket hindrat Guds nåd och kärlek att nå en. Och det kan vara svårt att veta exakt hur man gör. Jag tror att allt börjar med bön, Herre gör mig mer hel. Herre lär mig dina vägar jag vill leva i din sanning osv. Sakta men säkert kommer förändringen komma. Ibland kan det vara så att du behöver tacka för saker som du ännu inte helt förstår "Tack för din kärlek" osv osv. Gud är på riktigt och om du inte förstår det och låter det bli en verklighet i ditt liv så är ett kristet liv lite poänglöst.
Därför kan vi lätt ordna en livsstil där vi gör "alla rätt" och på det sättet kan känna oss lugna i att vi lever syndfritt.
Och så glömmer vi bort vad Jesus gjorde med dem som trodde de var rättfärdiga genom sina gärningar.
" Att bli helig är att bli hel. Om synden gör oss brustna, skeva mindre mänskliga. Då gör helgelsen oss tvärtom mer hela, mer sanna och mer människa". Dessa ord tror jag beskriver vad synd är mer än något annat. Det är trasigheten, det som hindrar dig från att leva i frihet och i Guds överflödande kärlek som är synd. Det kan sen ta sig många uttryck en del av dem i moraliska frågor. Men det behöver inte bara vara där som synden finns.
Jag tror det är en livslång process att bli syndfri, tror vi aldrig kommer bli det fullt ut. Men jag tror vi kan göra oss fria från syndens band. Det jag menar är att vi alltid kommer ha saker vi behöver göra upp med och områden vi behöver ta itu med. Hjälpen vi har i denna process är den frihet som kommer när vi förstår vad Guds nåd betyder i våra liv. När vi förstår vad nåden innebär för oss, alltså när vi inser vilket ok vi bär på och att Jesus tar det på sina axlar och ger dig ett annat lätt ok att bära. Då hamnar vi i tacksamhetsskuld till Gud.
Den tacksamhetsskulden leder i bästa fall till att vi bestämmer oss för att aldrig hamna i samma ofrihet igen. Detta i sin tur kan leda till att när du väl upptäcker ett nytt område där du blivit ofri, där en egenskap, en känsla, tankar eller något du gjort hindrar dig i din frihet inför Gud. Då behöver du inte gömma dig bakom din ofrihet och skämmas inför Gud. Utan du kan med frimodighet basunera ut att det där som hindrar dig från att leva i frihet i ande och sanning kan dra dit pepparn växer.
Men jag tror vi kan vara så ovetande om dessa områden som hindrar oss från att leva i Guds kärlek att vi tror att de ingår i vår identitet. "Jag har svårt för att prata med människor, jag är sån", "jag vågar inte berätta om vem jag verkligen är för skulle folk veta skulle ingen älska mig..." osv osv.
Ok det här låter kanske hårt och inte så PK men. Det är en synd att tänka så. Det gör att du missar målet. Du missar själva poängen. Om du tror på Gud så måste du förstå att du är tänkt att leva i frihet (det gäller såklart även otroende). Frihet från allt det som hindrar dig från att leva i den kärlek som Gud har för dig.
Och det är en jobbig process att inse hur många saker man "hållit fast" vid i sitt liv, sitt tankesätt, sin livsstil som i själva verket hindrat Guds nåd och kärlek att nå en. Och det kan vara svårt att veta exakt hur man gör. Jag tror att allt börjar med bön, Herre gör mig mer hel. Herre lär mig dina vägar jag vill leva i din sanning osv. Sakta men säkert kommer förändringen komma. Ibland kan det vara så att du behöver tacka för saker som du ännu inte helt förstår "Tack för din kärlek" osv osv. Gud är på riktigt och om du inte förstår det och låter det bli en verklighet i ditt liv så är ett kristet liv lite poänglöst.
Kommentarer
Trackback
