var har jag Gud?
Hade ett samtal ikväll om vår relation med Gud. Vad kan vi förvänta oss av relationen med Gud? Varför får jag inte svar på mina böner? Det finns många teorier om detta. Under åren av teologiska studier och egen brottningskamp har jag kommit fram till en förklaring som jag funnit vila i. Det är två delar som ibland möts på ett finurligt sätt.
Del 1. Vi är människor och en del av skapelsen. I och med detta så blir vi hungriga, kissnödiga, arga och glada. Det hör till att vara människa. Vi fungerar på detta sätt, precis som att vi är kreativa, har sexualdrifter och vilja att fortplanta oss. Sjukdom och död hör också till den delen av att vara människa. Det var inte ursprungstanken från Gud men i och med syndafallet så förlorade vi förmågan att vara odödliga och leva friska. Nu får vi leva med sjukdom och död. Det drabbar oss alla förr eller senare. Det bara är så.
Del 2. Vi är skapade av Gud. Han har en mening med våra liv och Han har tänkt ut vilken potential vi har, Hans tankar är högre än våra tankar och Hans vägar högre än våra. Detta talar för att vi långt ifrån utnyttjar all vår potential eftersom vi inte ens vet om den. Men när vi tror på Gud får våra liv en trygg plattform. Tack vare detta kan vi då våga utforska och utmana oss till högre potential. Det är tack vare Gud. Det är också tack vare Gud som vi har möjlighet till läkedom. Vi har även fått löfte om ett liv efter döden i Himlen. Gud är en följeslagare, Han är med oss till tidens slut. Det är tack vare Gud vi aldrig behöver vara ensamma. Det är tack vare Gud vi aldrig behöver vara missförstådda för Han känner våra tankar. Han vet vad vi behöver och Han vakar över oss. Gud har möjlighet att ingripa i våra liv här och nu, men först efter att vi gett Honom chansen till detta.
Ibland möts dessa delar på ett särskilt sätt. Gud är ju alltid med dig men ibland kan det kännas som att något himmelskt finurligt varit med. Ett sådant tillfälle är när vi föds ut ur mammas mage. Ett annat sådant tillfälle då det märks extra tydligt är när vi möter Kärleken. Helt plötsligt känns det som att något var uttänkt. Det kan kännas så mitt i prick att det måste finnas någon plan med det. Finns det då en plan? Sitter Gud och flyttar pjäserna på spelet som Han vill? Nja, jag tror snarare att Han gör det möjligt för oss att vara mottagliga av ögonblicket. Ögonblicket kommer nog ändå men det är inte alltid som vi märker dem. Om vi har bett om något särskilt tror jag att Gud förbereder oss mentalt och själsligt för det som komma skall.
Kan då Gud svara på våra böner? Är det värt att be precis om det man vill ha? Ja värt är det alltid. Men Gud är Gud och hur Han väljer att svara på våra böner är inte alltid lätt att förstå. Iallafall inte på en gång.
Del 1. Vi är människor och en del av skapelsen. I och med detta så blir vi hungriga, kissnödiga, arga och glada. Det hör till att vara människa. Vi fungerar på detta sätt, precis som att vi är kreativa, har sexualdrifter och vilja att fortplanta oss. Sjukdom och död hör också till den delen av att vara människa. Det var inte ursprungstanken från Gud men i och med syndafallet så förlorade vi förmågan att vara odödliga och leva friska. Nu får vi leva med sjukdom och död. Det drabbar oss alla förr eller senare. Det bara är så.
Del 2. Vi är skapade av Gud. Han har en mening med våra liv och Han har tänkt ut vilken potential vi har, Hans tankar är högre än våra tankar och Hans vägar högre än våra. Detta talar för att vi långt ifrån utnyttjar all vår potential eftersom vi inte ens vet om den. Men när vi tror på Gud får våra liv en trygg plattform. Tack vare detta kan vi då våga utforska och utmana oss till högre potential. Det är tack vare Gud. Det är också tack vare Gud som vi har möjlighet till läkedom. Vi har även fått löfte om ett liv efter döden i Himlen. Gud är en följeslagare, Han är med oss till tidens slut. Det är tack vare Gud vi aldrig behöver vara ensamma. Det är tack vare Gud vi aldrig behöver vara missförstådda för Han känner våra tankar. Han vet vad vi behöver och Han vakar över oss. Gud har möjlighet att ingripa i våra liv här och nu, men först efter att vi gett Honom chansen till detta.
Ibland möts dessa delar på ett särskilt sätt. Gud är ju alltid med dig men ibland kan det kännas som att något himmelskt finurligt varit med. Ett sådant tillfälle är när vi föds ut ur mammas mage. Ett annat sådant tillfälle då det märks extra tydligt är när vi möter Kärleken. Helt plötsligt känns det som att något var uttänkt. Det kan kännas så mitt i prick att det måste finnas någon plan med det. Finns det då en plan? Sitter Gud och flyttar pjäserna på spelet som Han vill? Nja, jag tror snarare att Han gör det möjligt för oss att vara mottagliga av ögonblicket. Ögonblicket kommer nog ändå men det är inte alltid som vi märker dem. Om vi har bett om något särskilt tror jag att Gud förbereder oss mentalt och själsligt för det som komma skall.
Kan då Gud svara på våra böner? Är det värt att be precis om det man vill ha? Ja värt är det alltid. Men Gud är Gud och hur Han väljer att svara på våra böner är inte alltid lätt att förstå. Iallafall inte på en gång.
Kommentarer
Trackback
