yosofine

nu har jag åkt vidare på julturnén jag antar att jag inte är ensam om resandet i jul. Tur att vi bara har 20 mil mellan våra destinationer. Det är ju rent av runt knuten. I uppsala blir jag ett tag. Idag ska jag byta dimmiga promenader mot kälkåkning med barnen.

när tredje ljuset brinner... Sitter ensam i köket och gör klart skola. 6 sidor kvar till jullov. Ett litet bittert sting kom när jag just fick reda på att jag missar grinchen, favoritfilmen vid jul. Men ska man ha kul i jul måste arbetet vara klart och det blir det alldeless snart!

Ibland kan man undra vad allt ska tjäna till. Ifall det man håller på med faktiskt är meningsfullt och om man gör någon skillnad. Igår fick jag svar på den frågan. Jag hade avslutning i en grupp jag lett under hösten och efter att läxorna redovisats så kom vi in på betydligt djupare ämnen. Rätt vad det är har jag slungats från modehistorien och rätt in i människans djupaste frågor om livets mening och varför Gud tillåter sjukdom och elände.

Det är något av det jag älskar med mitt arbete. Inte för att det händer varje dag, även om jag skulle önska det. Utan därför att tron, Jesus och livet är så nära sammankopplat med kreativa uttryck och kaffeförsäljning. Det är inte så att vi slänger vår tro i ansiktet på folk eller att vi går omkring och smygevangeliserar. Det är nog snarare det att jag får vara mig själv, på det hela sätt som Gud skapat mig. Det gör att när jag väl pratar om Gud så blir Han också avspeglad mer hel. Det kommer nära och blir väldigt väldigt verkligt. Och det är ju så Gud är för mig, verklig i allra högsta grad på riktigt i min vardag.

Jag är tacksam att få ha sådana samtal. Att få ge hopp och andra perspektiv. Därför att det är ingen självklarhet.

Det finns något jag längtar efter men som jag undrar om jag någonsin kommer uppleva? Det här med att låta en hel dag gå utan att göra något som helst produktivt utan bara sådant som tillhör livet. Och framförallt låta en sådan dag gå mig förbi utan det dåliga samvetet. För visst finns det dagar då livets alla göromål tar kål på alla "måsten" som jag har. Men då lägger jag mig utmattad på kudden med en liten gnagande känsla av att jag borde har skrivit minst en läsrapport också.

En stor del av min "måste borde"-lista är skolrelaterad. Nu ser jag ett ljus i tunneln och vet att jag snart kan lämna det och se att jag uppfyllt ett mål som för mig varit obeskrivbart.

Men jag har en misstanke om att det kommer fyllas på med nya "borden måsten" i framtiden. Jag misstänker det eftersom jag har en hel släkt som gör likadant. Äsch då.

Jag lovade mig som tonåring att jag inte ville leva det där stressiga livet. Jag ville vara mer i nuet så att jag hade tid för en fika på eftermiddagen med mina barn. Det är något jag fortfarande håller högt. Vi får se hur det blir när de dagarna kommer. Tills dess lovar jag mig själv att jobba med "måste borden" attityden.

Ett mål med nästa år är att läsa 4 böcker som bara är trevliga att läsa och inte undervisar eller är nyttiga på något som helst sätt. Det är en liten men god början!

Varje år har jag veckorna innan jul fullt upp hemma med att koka knäck och smälta choklad. Men i år har det varit så mycket med annat att jag inte ens hunnit börja. Men det är något jag ser fram emot att få hugga in i nu i helgen. För att riktigt poängtera att jag går på julledigt.

I år har jag försökt dra ned på ambitionerna och jag kommer inte göra fullt lika mycket godis som de andra åren. Men några favoriter som kommer gå i repris är.

Knäckklubbor i strut. I år ska jag förfina mina tekniker. Nya bilder med fullständiga recept kommer efter helgen.

En annan favorit i repris är polkagris och chokladgodiset.

Superenkelt att göra och ett skönt avbrott mot allt supersött. I år ska jag testa med turkisk peppar också. Det kan vara nåt. Den som väntar får se!

Sist men inte minst är min absoluta favorit. Jag älskar mashmallows så det kommer såklart att finnas rocky road på godisbordet.

Bilden är tagen härifrån eftersom jag inte har några egna bilder på underverket än. Och som tidigare, bilder och recept kommer!

 

Och det är allt jag tänker baka i år! Istället ska jag ägna lite tid åt annat julpyssel, det är en del kvar innan jag är helt klar. Men det ska nog gå att hinna med. Tågbiljetter hem är ordnade så jag har inte hur mycket utrymme som helst för utsvävningar vilket är bra, det är ju varva ned jag ska göra. Jul here i come!

 

på en natt blev det riktig vinter. Nästan som att bo i norrland. Pudersnö som knarrar drömskt när man går på den. Det var ett rejält snöväder som drog in. Nu är det dags att fylla hinkar med vatten så vi får fina ljuslyktor lagom till helgen. Snart är det jul!

 

Det här året har innehålllit massor med saker som jag för några år sedan knappt vågade drömma om. Jag känner mig tacksam för det jag får vara med om. Dessa erfarenheter har gjort mig starkare och mer säker på vem jag är och vad jag vill med mitt liv.

En sak som dock släpat efter som en tung mantel är skolan. Jag är inte klar och jag har inte haft tid eller ork att riktigt ta itu med det. Jag har flera gånger försökt men det har varit som att ta itu med ett stort svart moln som slingrar sig ur fingrarna. Det har blivit obehagligt att ens tänka på det.

Men nu så här när jag är inne i avslutningen av det här året så har jag fått ny kraft att ta reda på hur det ligger till med min examen. Jag har gjort de nödvändiga kontakterna och frågat de nödvändiga frågorna. Och hitills har det gått bättre än jag vågat tro. Det känns just nu som att jag med de sista krafterna jag har får förbereda och lägga en ny grund för nästa år. Nästa år ska jag nå nya höjder på olika sätt. Det är mitt mål.  Och för att det ska vara möjligt behöver jag nu möta mina demoner.

Tack vare att jag orkade ta itu med vissa bitar så har jag helt andra förutsättningar för nästa år. Det känns spännande att tänka på att jag skulle kunna bli av med den här "måste göra klart min examen" stress som hängt över mig det senaste året.

Och det här är ju på samma sätt som med många andra negativa känslor. Man blir van och tror att det alltid måste vara så här. Man blir trygg och orkar inte tänka att det finns alternativ för det känns för jobbigt att ens tänka på och ännu värre möta den där klumpen som ligger i vägen.

Det kommer komma nya klumpar som ligger i vägen. Men för varje klump man besegrar växer modet och vissheten om att det alltid ordnar sig. Och Gud är med mig så vad har jag att förlora?

Sent igår kväll såg jag på existens som handlade om syndbegreppet inom frikyrkan, även om det var främst pingströrelsen i norrland som belystes.

Jag har två reflektioner efter programmet. För det första så måste vi kristna, vi som tillhör och är med i församlingar i Sverige, lära oss att prata med vanliga svenskar så att de förstår vad vi pratar om. Det är väl inte så konstigt om kyrkan blir missförstådd när vi inte ens kan kommunicera på vårt lands språk? Jag pratar här inte om att vi måste förpacka oss annorlunda eller att vi måste dra till med nya fräscha uttryck. Det jag pratar om är att vi måste kunna förklara synd, tro, Gud, Jesus utan att vårt språkbruk kastas 50 år tillbaks i tiden tillsammans med bilder och förklaringar. Det är ju det här som är så himla pinsamt. Att vi som är så bra på att skicka ut missionärer inte kan missionera i vårt eget land. När man talar om mission i ett annat land är kulturförståelse och språk oerhört viktiga begrepp som man satsar stenhårt på. Men när det kommer till vårt eget land så spelar kulturförståelse och relevant språk ingen som helst roll. Vi verkar tro att vi har koll.

Det här var en av sakerna jag som tonåring kände inte fungerade för mig. Eftersom jag älskade konst, mode och musik så fick jag influenser i från annat håll och kunde uppfatta att vårt språk, vår kultur och så kallade konst inom kyrkan var förlegad, oattraktiv och framförallt inte ett dugg trovärdig. Trovärdig var mitt favoritord. I allt jag ville göra ville jag vara trovärdig och det blev mer och mer tydligt hur kyrkan inte var det. Man hade bilden av sig att man hängde med, vi hade ju ändå elgitarrer till lovsången och bytte snabbt från OH till projektor. Men det är liksom inte där det sitter. Trovärdig handlar om att leva som man lär men också att leva i nuet, jag tror att den Helige Anden hela tiden kräver av oss att leva nu. Det betyder att vi måste vara nära vårt innersta nu. Inte fly från saker som skrämmer oss, inte förtränga verkligheten eller skynda vidare och drömma om ett imorgon. Det är idag vi lever och det är här och nu vi behöver vara sanna. Sannheten som jag hittade i konsten och kulturen tvingade mig att se hur kyrkan levde i ett förflutet och en framtid men inte i ett nu.

Det andra jag vill skriva om efter att ha sett programmet är att vi i kyrkan lägger för mycket tid och prat på synden och alldeles för lite på nåden. Det enda som är intressant med synden är att det finns nåd. NÅD. Det är det som är häftigt, det är vår grej! Men vi är för upptagna med att leva heligt och rent att vi glömmer bort att vi är människor och att Gud är Gud. Jag menar inte att det är ok att synda eller att det inte finns synd. Det finns synd och vi syndar allihop. Hela tiden. Det går inte en dag utan att vi syndar. OCH DET ÄR JU DET SOM ÄR SÅ STORT MED VÅR GUD, NÅDEN ÄR NY VAR MORGON. Vad ska vi med nåd till om vi lyckas leva syndfritt enligt vår mall för vad synd är? Vad ska vi med Gud till om vi inte har någon synd? Vad tjänar allt till? Det är det som blir så fel när sk teologer vill få oss att tro att det inte finns någon synd och att Gud är en tillåtande Gud. Men det är också fel att tro att vi kan bygga oss en trygg livsstil utan synd, så om vi bara följer vår livsstilsmall så är man på den goda sidan. Nej det jag förstått av att vara kristen är att det är ständigt en kamp. Synden inom mig och nåden som är mig given. Och vi vill så gärna ha en ordentlig mall vi kan följa så vi slipper slitet, så vi slipper tänka vid varje avtagsväg i våra liv. Men jag tror att det är så ett kristet liv ser ut. Vi lever med ett levande samvete som ständigt frågar oss ifall vi är trovärdiga, om vi gör rätt. Det är skitjobbigt och det vore ju skönare att kunna följa en mall så vi slipper känna av det där samvetet. Men jag är ledsen att behöva berätta att det inte fungerar så. Vi måste tänka om vi vill vara efterföljare till Jesus. Ingen är säker, någonsin, det är därför det finns nåd. Synden gör nåden ständigt aktuell och den är mig given helt oförtjänt. Jag kan inte förtjäna den, jag kan bara ta emot den.

Igår tog jag mig igenom ett helt debattprogram på tv. Det händer inte ofta för jag har fått nog av debatter på alla sätt och vis. Men det kändes viktigt att höra vad som sades. Ämnet var "vit jul"-kampanjen som nykterhetsrörelserna kör nu.

Såna här debattprogram ger ju inte så mycket men det var intressant att höra olika företrädares argument. Och det är så otroligt tragiskt hur vuxna människor kan sitta och försvara sin rätt att dricka sprit på jul på grund av att det är tradition. Framförallt när man sätter det i relation till undersökningen som visar att 1 av 4 barn i Sverige mår dåligt under jul på grund av sina föräldrars alkoholkonsumtion. Vilket man gjorde i debattprogrammet.

Det finns ingen helg på året som är så förknippad med familjen som julen. Och det känns fruktansvärt att veta att när jag går på min efterlängtade julledighet så går flera tusen barn ut i den värsta tiden på året. Jag som alltid haft alkoholbefriade jular har en helt annan upplevelse av julen och vad den innebär.

Så även om beslutet om att ha en vit jul inte är något unikt i mitt liv, inget konstigt eller ens en uppoffring. Så har jag valt att skriva under här för att visa att jag tycker det borde vara en självklarhet. Det borde vara självklart med julfrid för stora och för små.

Och är det så att det är så svårt att få till julefrid utan spriten, så kanske man borde fråga sig vad det beror på?

I söndags var jag tillsammans med ca 20 000 andra örebroare på Stortorget och sjöng in julen. Det var väldigt mäktigt, kanske också på ett sätt som arrangörerna inte räknat med. För alla sånger som beskrev julens budskap. Alla ord som sades om julens budskap. Julevangeliet tillsammans med Brolles "Glory glory Halleluja, His truth is marching on.." gjorde det hela så OTROLIGT tydligt.

Jul är inte en fin tradition. Jul handlar om att en frälsare föddes i ett stall, till glädje åt allt folk.

Och det visade sig vara svårt till slut att ta de orden i munnen utan att inse att det faktiskt betyder något.

Hej! Måndag förmiddag, grått o kallt sen till ett möte. Vill bara säga att Jesus är på riktigt.

Jul handlar ju om mer än bara vad man kan äta. Jag försöker också att hitta nya sätt att inreda på som ger stämning och samtidigt inte kostar skjortan. Jag är inte sån som köper färdiga kransar och sätter upp. Jag kan själv! Jag har använt mig av tidningspapper, ståltråd, vitt presentsnöre och granris. Blev fina julhjärtan som luktar gott och ger skön julstämning.

Just det här hjärtat hänger på mitt rum. Blir glad varje gång jag ser det. Jag är kanske något lättroad.

När julen närmar sig brukar jag lägga mer tid hemma och mindre tid ute på fläng. Jag tar tid att pynta och boa in mig och bakar mer. Både till mig och andra. Jag tycker det är fint att ge bort hembakat godis eller en fin kaka. Eller att baka en till att ha hemma och ställa på fina fat. Att tänka på alla små saker runt omkring. Inte bara på ingredienserna utan på helheten. Varje år bakar jag min saffranskaka i år provade jag en ny frosting med riktigt mycket kakao i. Det blev gott och uppskattat i kollektivet.

Den här veckan hoppas jag hinna baka några andra favoriter, chokladskorpor med kanelströssel och saffransskorpor med mandel. De är mycket goda, håller länge och är fina att se på!

Fanns en lapp instucken under dörren. På den stod det att jag skulle gå upp en våning och kolla under granen.

 

Det låg två paket där under, de andra paketen hade redan öppnats.

 

Inuti fanns ett paket rosmarinknäckemackor! En fin 1a december överraskning!

Jag har aldrig varit mycket för att lova stora saker som sedan bara ger dåligt samvete eftersom man alltid sätter ribban för högt. Men jag håller faktiskt på att skissa på ett nyårslöfte. Jag funderar lite på hur jag ska lägga upp det och vad det ska innehålla. Syftet med löftet ska vara att minska min klimatpåverkan.

Just nu är jag inne på en variant en svensk designer körde med ett år. Hon köpte inga kläder alls under ett år utan sydde allt till sig själv. Något sådant funderar jag på fast med vissa undantag. Nu har det gått några år sedan jag sydde ofta till mig själv. Det har framförallt varit tiden som varit bristvara. Så i det här löftet måste någon form av tidsplanering finnas.

Ja det är mycket att tänka på som du märker. Brukar du ge nyårslöften? Brukar du kunna hålla dem i så fall? Ska du ge något löfte till nästa år?