yosofine

Idag åkte jag och två vänner till stranden för att njuta av sommarvärmen. Det var en sån där skön utflykt till en badstrand en bit bort. Det kändes som en minisemester och det behövde jag! Väl på stranden började vi prata om våra minnen och erfarenheter av att växa upp i kyrkan. Vi tre har trots uppväxt på helt olika ställen liknande upplevelser. Vi drivs av en längtan samtidigt som vi blivit nedslagna så många gånger av människor som representerar tro. Vi har blivit brända ett antal gånger på människor som vi dra nytt av våra drömmar och vår naiva tro. Till slut finns bara skeptisism kvar. Men vi talade också om hur det var att börja gå från denna plats och återvinna en del naivitet.

Jag blev då påmind om en tanke jag haft flera gånger och som jag tror är väldigt sann. Kristna människor måste inse att de är syndare. Vi är alla syndare. Och det är inte förrän vi inser detta som vi kan förstå det Jesus sa. Det är inte förrän då som det blir på riktigt det han gjorde. För när jag inser mina brister det är först då jag kan öppna upp för möjligheten att Gud har en väg ut. Såg kort på en intervju med Ingela Agardh (Intervjun) och hon beskrev samma sak. Det var när hon insåg att hon inte dög någonting till som hon kunde släppa in Jesus i sitt liv. Jag tror det är precis så, det är inte förrän vi släpper vår prestige och vår skyddsmur och vågar inse sanningen om vårat liv. Det är först då som nåden från Gud är värd något. För då är jag beroende av den. Jag är beroende av det Jesus gjorde på korset för det innebär att det finns en chans också för mig. Men detta innebär också att jag måste erkänna smärtsamma sanningar om mitt eget liv och handlande. Jag måste erkänna att också jag är en syndare som inte kan leva heligt och rent hela tiden. Det är inte ett accepterande av synden men det är ett accepterande av min mänsklighet. Det fanns bara en som var utan synd och det var Jesus. Det var på grund av att han var syndfri som hans död kunde få en betydelse för oss andra. Skulle det finnas fler som kunde leva syndfritt skulle hans död vara förgäves.

Därför menar jag att alla kristna som okristna måste komma till insikt om sin synd. Och det så fort som möjligt. Den frihet och frid som kommer av detta är värd att känna vareviga sekund så gå inte miste om mer än nödvändigt av den.

Sitter trött efter en lång och stressig dag på jobbet. Fick lite jobbiga nyheter angående vår framtid på kontoret. Det kan bli att vissa får sluta på grund av att de inte är tillräckligt lönsamma. Klart jag förstår att man ska göra sitt bästa för att vara lönsam men det är ändå jobbigt att veta att man riskerar att bli utan jobb om man inte får bättre resultat. Ovissheten är den värsta just nu.

Detta leder mig till mitt ständiga tvivel. Kommer det någonsin bli något av mig? Min längtan och mina drömmar kommer de leda någonstans? Finns det en plats för mig i den här världen? Många dagar vågar jag tro att det gör det men en kväll som denna är tvivlet större. Hur ska jag veta att jag duger? Hur ska jag kunna tro att jag kommer få en bra tillvaro när det är så mycket strul i mitt liv?

Större delen av mitt liv har jag levt i ett utanförskap. Jag har periodvis varit socialt utstött men framförallt har det varit ett inre utanförskap. Jag har varit övertygad om att jag inte är lika mycket värd som andra. Jag har varit övertygad om att jag måste arbeta mer än andra för att bli accepterad. En dag som denna påminns jag extra mycket om dessa tankar även om jag anser att jag befriat mig från det mesta av dem. Jag vet för det mesta att jag är lika mycket värd som andra. Jag vet för det mesta att jag förtjänar att bli älskad precis som alla andra. Men vissa dagar är det svårt att få hjärtat att förstå det.

Nu måste jag laga paj så jag har mat till jobbet och middagen klar till besöket jag ska få efter jobbet. Ska lägga ut ett recept sen som jag gjort eftersom jag blev så nöjd med resultatet.

En sån här dag som denna längtar jag bara bort. Jag längtar till en annan tillvaro som inte är så osäker hela tiden. När ska det börja gå åt rätt håll för mig? Är det så att jag är dömd att misslyckas?

Men jag vill tro att det finns hopp även för mig. Att det finns en ljusning någonstans och en plats som passar för just mig. Det gäller bara att bida tiden lite till och under tiden odla min personlighet ännu mer.

Blev inspirerad vid morgonkaffet. Jag satt och läste i dagstidningen som vanligt och jag läste första rubriken som ledde mig rakt in på min hjärtefråga. Missionens utveckling inom pingströrelsen i Sverige. Det var andra artikeln i ämnet som diskuterade utvecklingen och ifall missionen verkligen minskat eller bara ändrat form. Eftersom jag ägnat det senaste året till just dessa frågor så var det väldigt intressant att läsa vad de kommit fram till. Svaret var ja på båda frågorna och det är samma svar jag själv kommit fram till även om jag inte är klar med min studie än. Missionen har tagit ny form och till viss del är det därför vi har färre missionärer. Men det är också en brist på engagemang i Sverige som gör att vi inte bryr oss lika mycket om mission. Vi har tappat ett intresse för att sprida vår tro och det gäller både på hemmaplan som på bortaplan. Den tidiga pingströrelsens engagemang för att sprida evangeliet vilade på den egna erfarenheten av vad evangeliet kan betyda på individnivå. Detta tillsammans med tron på att Jesus kommer snart gjorde att man med hast startade missionsprojekt på så många platser man bara kunde. Idag kan vi inte bedriva samma typ av verksamheter på grund av att situationerna i andra länder förändrats. Men människans behov av att höra om vem Jesus är, är fortfarande lika aktuell. Vi måste bara tänka nytt.

 

Längre fram i tidningen kommer ett uppslag med två artiklar om personer som lever ut sin tro på annorlunda sätt (www.dagen.se). Daniel Månsson är skejt- och surffotograf, han e grym på att fota om jag får säga mitt (www.facesofskateboarding.com) . Det är just såna personer som jag tror vi behöver få in i våra missionsverksamheter. Vi måste uppdatera vårt sätt att se på mission och evangelisation. Det handlar framförallt om att alla kristna inser att de har ett ansvar att representera Jesus i den miljö de befinner sig i. Men det handlar också om att vara sig själv och att låta tron vara en tillgång i sitt liv. Det fina med det är att livet ser olika ut för olika personer och om Jesus är relevant för dessa personer kommer även andra att märka det. Största problemet i kristenheten i Sverige i dag är att Jesus inte är relevant för dem. Vi har svårt att knyta an till den person vi vuxit upp med att tro på. Därför är det så många som lämnar våra sammanhang och ger sig ut på egna vandringar. En del hittar fram till Jesus medan många andra tappar hoppet om att han nånsin existerat.

 

Detta är en utmaning för kyrkan, att arbeta på ett sätt som gör att de som växer upp i den får en egen och personlig relation som de kan ta med sig in i det liv som de skapar.

 

Jag har nu äntligen nått min lediga vecka. Kan inte förstå att jag redan gjort hälften av arbetsveckorna denna sommar. Snart är det dags för vardagen igen i höst. Vad som kommer hända vet jag inte förhoppningsvis blir jag klar med mer skolgrejer i alla fall.

 

Jag har tänkt en del på det här med att vara en efterföljare. Då följer man ju något. Många kristna lever som i en kultur men tänker inte särskilt mycket på vad man gör och varför. Dagarna är som vilka andra och vad man ska ägna sin tid åt skiljer sig inte från någon annan med annan religion. Ett sådant liv är inget värt för mig. Jag har alltid längtat och eftersträvat efter ett liv där det man gör betyder något. Jag vill leva mitt liv så att det gör skillnad. För mig är det livsviktigt och det har det alltid varit. Jag har aldrig längtat efter hus och familj så mycket som jag längtat efter att få utforska och utföra något stort. För vissa är ju hus och familj det största. Det kan jag hålla med om men jag tror att det finns något ännu större och det är det jag längtar efter. Jag pratar om Jesus. Det han pratade om och gjorde när han var här på jorden är något som fortfarande kan skapa revolution. Han talade om att bry sig om andra människor på ett obekvämt sätt. Det är mer än att skänka avlagda kläder eller ge några extra ören till välgörande ändamål. Han visade på en livsstil där omtanken om andra människor är naturligt. Där gemenskap mellan människor som inte har blodsband kan hålla för livet. Han visade på en attityd mot orätt och korruption. Jesus är min förebild och det är honom jag vill följa efter. Det är min största längtan att mitt liv får vara så. Det kan vara svårt att leva fullt ut som Jesus. Men man kan börja någonstans. Börja i det lilla och sedan kan man bit för bit förändra sina egna möjligheter så att man kan vara med och påverka i ännu större sammanhang. Min utmaning till dig idag är. Läs ett av evangelierna och fundera över hur Jesus liv kan förändra din syn på livet.

 

Nu ska jag ta vara på min lediga dag genom att njuta av vädret och umgås med en nära vän.

Jag har nu gjort mina första exemplar i en smyckes serie som är inspirerad av min farfars trädgård. Det är smycken gjorda av återanvända ljusmanschetter. Jag har gjort en ring och fyra stycken broscher.

Jag kan bli så sjukt trött på konsumtion. Jag kan må riktigt dåligt av det. Det borde vara en glädje att komma hem med nytt tillskott till garderoben men det är ofta förknippat med dåligt samvete. Vet inte om det beror på att jag vill spara mina pengar eller om det beror på att jag köpt för mycket som inte varit bra. Jag kommer hellre hem med ett nytt plagg som jag verkligen är nöjd med. Då kan jag gå och njuta av det plagget riktigt länge och känna mig nöjd. Så jag har bestämt mig för att bli lite mer medveten i min konsumtion. Jag har bestämt mig för att sluta handla kläder slumpmässigt. Om jag inte har ett direkt behov och jag inte vet att ett plagg kommer bli använt så undviker jag att köpa det. Är jag osäker om ett plagg så väntar jag några dagar finns ”behovet” kvar och plagget finns kvar i butiken så är det grönt ljus. Skulle plagget tagit slut så har jag inte förlorat nåt på det och skulle ”behovet” försvinna så har jag undvikit ännu ett överflödigt plagg i min garderob. När jag handlar mindre har jag mer krav det ska vara hållbar design tidlöst gärna, passa till mer än en kombination och helst av allt ska det vara gjort både rättvist och miljömedvetet.

 

Igår var jag på något otippat en vän bjöd in till ”storytelling” kväll. Vi var några stycken som träffades i vännens hörnsoffa och delade olika berättelser med varandra. Det var så annorlunda och så skönt. Hur ofta sitter man med 10 personer många som man inte känner och berättar olika historier från ens egna liv? Det var verkligen en häftig upplevelse, utmanade min bekvämlighet. Mer sånt i mitt liv.

Dessa armband har jag köpt på Afroart för 15kr styck. Det är hemlösa killar i Senegal som gjort dessa. Jag älskar dessa armband, har dem jämt!

Vill bara länka till ett band som e riktigt bra. Såg dem live i våras och det var riktigt svängigt! Dem vill jag se mer av

http://www.myspace.com/karlandking

Vissa dagar vaknar jag mitt i ett andetag det är som att drömmen lett mig till en punkt där mitt hjärta slår en volt och hela mitt liv står på spel. Jag hatar att vakna så. Det är det värsta sättet att vakna på och det dödar allt av kreativitet och alla förväntningar på den nya dagen. Det är såna här dagar som nåden är så oerhört viktig för mig. Jag får nåd att vara en människa med fel och brister och jag behöver inte stå tillsvars för allt jag inte gjort än som jag borde ha gjort. Jag får nåd att vara fri och strunta i vad alla tänker och tycker om mig. Men mest av allt jag får nåd att känna att jag duger att jag kan tycka om mig för den jag är oavsett.

Det är såna här dagar jag brukar drömma mig tillbaks till min farfars trädgård. Den symboliserar himmelriket för mig. Den var så vacker med flera hundra sorters blommor, dignande fruktträd och stort grönsaksland. När jag drömmer mig tillbaks till den trädgården får jag frid i sinnet. Tror det har att göra med att jag spenderade mina somrar där som liten. Men naturen har också en lugnande effekt på mig. Jag får ro när naturen omger mig. Det är därför att den sköter sig själv den finns där och gör det den ska av sig själv men med precision. Naturen symboliserar en tidlöshet som jag också gillar. En urgammal skog har varit med om flera generationer och mött både den ena och den andra ångestfyllda själ. Det är lugnande.

Nu är det dags för lite förändring! Jag har fått ny inspiration till att skapa mig ett forum och det ska innehålla mer av mig men med lite mer variation och kanske inte lika mycket varje gång. Jag ska bjuda på en bild på en t-shirt jag just sytt om. Jag håller på med ett projekt där jag syr om gamla t-shirts och gör dem till något helt nytt. Det här är andra försöket på samma t-shirt. Jag är mycket nöjd med slutresultatet och det har gett mig mer inspiration till fler omgjorda t-shirts.
Den andra bilden är på min nya frisyr. Jag har äntligen tagit mig ur min hårsvacka, idag piffade jag till med lite ny färg.

Dagens inspiration: Jönssonligan och Cyndi Lauper