yosofine

Jag äter knäck, stickar en mössa, lyssnar på Johnny Cash julskiva, somnar i soffan och har just fått en liten cyberjulklapp! För medan jag gör allt det där har jag även surfat runt lite på sidor det var ett tag sedan jag besökte. Och då på en av alla de bloggar jag lite då och då besöker stod det att en av mina favoritförfattare har en blogg. Och jag är nog sist i världen att veta om det. Att Bob Hansson har en blogg har jag vetat och den har jag besökt ibland, likaså Marcus Birro. Men att Bodil Malmsten hade en, det visste jag inte. Men idag fick jag den vetskapen som en liten julklapp. Fint det!

Jag försöker ta det lugnt med shoppandet för jag har så mycket saker jag vill hinna vara tacksam för. Men jag kunde inte motstå den här ringen! Jag föll också för ett inredningsmagasin. Det finns inget bättre för inspirationen än en resa bort från det invanda och en tidning med nya idéer. Känns kul att komma hem och fixa till det lite mer där hemma!

Det har bloggats om mig, eller framförallt min lägenhet här i dagarna. Om du vill kika in och kolla hur jag har det med någon annans ögon så gör du det här.

(Bild tagen av Lisa)

På gymnasiet drabbades jag av den här människan när hon och hennes band tog över världen. Det tog ett tag, jag var inte helt lättflirtad men sen föll jag pladask. Jag klippte mitt hår i samma frisyr och jag klädde mig som henne. Genom åren har hon fortsatt att leda mig vidare i inspirationen. Det är väldigt sällan man blir besviken. Hon utstrålar en kvinnlighet som jag kan relatera till. Jag har några mil kvar att gå i hennes fotspår.

Min bror har gjort en oljemålning på sin vägg. En väldigt talande målning eftersom den en dag kommer att målas över.

Hälsa på honom här

Wear it like a crown

I don´t know where this fear came from
how I became so afraid of losing everyone
never been afraid of being lonely
now I´m becoming the one I´m most scared of being

I don´t know where this fear comes from
this fear of failing fear of letting everyone and myself down
its growing deep into my soul
making me all paralyzed and cold

It´s two steps forward, three steps back again
I´ll turn my face against it I won´t run
Courage and belif are my redeems
No one else can rescue me it seems

Cause if I don´t follow my heart this time
I´m gonna forget what this life is all about
I´m gonna take that path I´m going in on my own
I´m gonna take that fear and wear it like a crown

Rebekka Karijord

(texten hämtad här)

Riga shopping och sevärdheter. Sista dagen i Riga tog vi en tur i kvarteren någon kilometer från vårt hotell. Det är roligt att se en stad genom att gå i den. Och låta nyfikenheten om vad som ligger på nästa gata leda en vidare. Vi hade en riktning klar eftersom vi hittat tipsen om vart man kunde hitta roliga secondhand butiker. Så vi tog oss upp på Matisa Iela som senare i en skarp kurva blev Miera Iela. Dessa gator är värda att besöka om man vill hitta second hand och veta vart kultur och konstnärsfolket hänger. Det var här de hängde fick vi veta. Även om de knappt syntes till när vi var där...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikten under promenaden är rätt fin.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Även om vissa hus kändes mer som i vilda västern.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här var den första secondhand butiken vi hittade. Och den kom utan förvarning. När vi inte riktigt var på rätt gata. Den låg på K Barona Iela inte så långt ifrån korsningen som tar en in på Matisa Iela.

Stället hade sköna färger på väggarna och secondhand möbler.

 

Grafitti på väggen och rolga saker på kassadisken.

 

Och galna konstverk på väggarna! Här åt vi god pasta med svamp och nötter till en billig penning. Trots att vi inte hittade så många ställen på denna gata som vi hade hoppats på. Så var de vi väl hittade så pass roliga att det gjorde hela resan! Vi kom därifrån inspirerade och uppmuntrade till att åka tillbaka och följa dessa ställen.

 

Det finns personer som har sina rötter djupt ned i källan. Som inte flänger än hit och än dit och försöker imponera. Som utstrålar lugn och kreativitet. Som är nördigt intresserade av sitt smala intresse. Som låter hela livet präglas av inspirationen till Gud och livet. Som inspirerar och imponerar på sin omgivning. Och som knappt inte förstår det. Min vän Jonas Mattebo är en sådan. Nu har han släppt en skiva med lovsånger och psalmer som han gjort tillsammans med sin fru Josefine och några vänner i Umeå. Gå in här och ladda ned gratis eller beställ skivan och få ett helhetsintryck. En annan god vän Sara Sandberg har gjort omslaget.

Hör du inte hur du själv låter? "Varför tänker ni inte på oss äldre som ju faktiskt ännu är i majoritet i våra församlingar?" Är det inte konstigt att du som är av den äldre generationen är i majoritet i en församlingsrörelse som växte så det knakade när du var ung?

Jag tror, men jag kan ha fel, att en av anledningarna till att de äldre fortfarande är i majoritet är att man i över 20 år bråkat om vilken musikstil som ska spelas under gudstjänsterna.

BIG DEAL. Jag skiter i ärlighetens namn i vilken musik som spelas så länge Jesus är med.

"Många av våra vänner utanför församlingen undrar över situationen. De skulle gärna gå till kyrkan och lyssna. Lovsången förstår de sig inte på. Är de inte dessa vi måste inrikta oss på?"

Om det nu var så att det är den äldre generationen som är kyrkans framtid, på det sättet att de kommer  leva kvar i församlingen i 50 år till, så visst. Men så är det väl inte?

Jag tror inte församlingen ska inrikta sig mot någon särskild grupp alls. Jag tror att alla behöver Jesus oavsett om man är 5år eller 95år gillar strängmusik eller techno. Hela församlingen ska vara inriktad på att nå människor. Punkt slut.

Men där tror jag skon klämmer lite. Därför att församlingen är ju bara vanliga kristna. Det är ju evangelister och missionärer som ska prata med okristna och dra dem till kyrkan. Eller?

Jag tycker det är bra av dig Olle P att du har kontakter med folk utanför kyrkan som är intresserade av att komma! Kanske skulle du ordna träffar i kyrkan med den musik ni gillar och samtidigt kanske prata om Jesus för dem som kommer som inte känner till han? Kanske är det så att församlingen ska bestå av alla dessa olika människor som gillar olika saker och som genom det de gillar når människor som gillar samma grej? Och sen kan söndagsgudstjänsten bli en stor och brokig fest där man blandar hej vilt i musikstilarna?

För hur ska vi annars stå ut i himlen i en evighet tillsammans om vi inte lär oss att gilla varandras olikheter under ett par år här på jorden?

Åh vad det är skönt med långlediga helger! Det var längesedan nu och det dröjer till nästa tillfälle. Men det var verkligen välbehövligt. Att få gå i myskläder en hel helg och inte behöva bry sig om att åka någonstans. Att vara fri att vara ledig och hemma en hel helg är en riktig lyx! Att vara befriad från att behöva åka iväg någonstans är bland det bästa jag vet. Att få lov att bara vara hemma en hel dag utan att ta ett steg utanför dörren. Åh det är så fint! Jag har hunnit andas, pyssla, skapa och sy. Jag har också haft tid att ta hand om högar som legat och väntat. Läst sådant jag inte hunnit med och till och med hunnit upptäcka lite nya grejjer samt lyssnat på sjukt mycket musik.

Idag ska jag fortsätta det inslagna spåret och rensa lite till i rummet. Förbereda inför 2 sjukt hektiska veckor och sedan laga mat till kollektivet. Ikväll blir det både pannkakor och soppa.

Till exempel hann jag in på Ikon1931.se för att läsa de nya bloggposterna. David Åhlén gästbloggar där denna månad, bra jobbat ikon!!! Jag kom även över det här fina inlägget av Lina Mattebo. Jättebra och jättesant. Vi kommer aldrig kunna dela varandras bördor så länge vi låtsas som att vi inte har några.

Jag avslutar med ett citat från hennes bloggpost. "Jag tycker nämligen att Galterbrevet 6:2 är en av de vackraste verserna i Bibeln. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag, står det där. Men hur ska vi kunna göra det om vi aldrig berättar om de bördor vi bär på, utan gömmer undan dem och torkar tårarna så fort någon kommer i närheten?"

Jag skulle kunna citera hela boken, men det blir för jobbigt. Ber dig istället läsa Carl-Henric Jaktlunds bok "Jesus gick vidare och kyrkan står kvar".

Jag skrev just ett inlägg om var vi har vår identitet och sen går jag för att läsa tidningen Dagen och får på en gång en artikel som handlar just om detta. Så roligt!

"Hur ytan, inte djupet, kan förändras?

- Exakt. För mig är det viktigt att vi blir kända för att vi är medkännande, aktivt arbeta mot fördomar och diskriminering, i enlighet med Jesus och hans förhållningssätt. Och samtidigt innebär ju även det att inte tumma på sanningen." Dagen intervjuar pastorn i Jönköping pingst som bjöd in recensenter till kyrkans gudstjänst för att få höra deras reaktioner på deras gudstjänst och gemenskap. Man talar även om hur man ska förpacka kärnan i budskapet, det handlar ju om vår kultur, menar pastorn.

När vi bygger vår identitet i att tillhöra en församling och församlingens identitet ligger i att kunna erbjuda människor något i sin verksamhet. Så blir det ju tydligt att en viss kultur i församlingen skapas och konserveras samtidigt som den avskärmas från samhället utanför. Det skapas ett innanför och ett utanför. Och när man har identiteten så nära kopplad till det man gör i kyrkan så är det inte konstigt att det tar sån tid att förändra eller att det man förändrar är såna små och futtiga grejjer som att gå från pslambok till overhead och från overhead till projektor.

Det finns en annan artikel knuten till detta och det är en av dem som fick recensera gudstjänsten som blivit intervjuad. Så här säger han,

"Jag tycker de ska stå för hur de gör och vill ha det. Andra kan tycka än det ena, än det andra och mena att inget får sticka ut. Så tycker inte jag.

-Problemet är inte hur man jobbar, utan att folk inte vet om hur det egentligen är. De borde bjuda in fler så att de får se hur det egentligen är."

 

Det här med att förpacka ett budskap och att försöka anpassa sig till en annan kultur det talar ju på något sätt om att vi inte lever i det. Jag tror att om vi skulle leva i en gemenskap med Jesus, ha vår identitet i att vara räddade av Jesus så skulle vi förpacka oss själva i det som känns relevant för oss just där vi befinner oss, det skulle inte ha så stor betydelse. Det här med att vara kulturellt relevant blir en ickefråga. För det är vad det handlar om som intresserar. Det är hur vi kan ära Jesus i varje dags andetag och händelse som betyder något.

Så när pastorn säger att de söker försöka ge svar åt varför de inte når fler med sitt budskap. Så blir jag så ledsen. Är det inte uppenbart?

Det är pinsamt hur en person som utger sig för att inte vara troende kan ha en så pass radikal och talande åsikt. Jag talar förståss om Birger Schlaugs debattartikel i Dagen idag. Han ger klockrena meningar såsom "Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik."

Ok så enkelt är det kanske inte. Vi kan inte separera politik och filosofi från religion. Därför att vi är hela individer. Tron är inte något vi hänger på oss det är något som rinner i vår kropp som finns i vårt blod och som genomsyrar precis allt hela tiden 24-7. Det är en märklig föreställning den om att  tron, religionen inte har med förnuftet att göra. Detta är en föreställning som framförallt härjar i Sverige. Man har svårt att förstå vilken roll religionen spelar i människors liv därför att man ville separera dem åt. Men med det sagt så finns det annat i hans artikel som faktiskt är sjukt vettigt.

"En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt."

Det kanske är så att det krävs en person utanför vårt sammanhang för att vi ska våga stå på oss. Att vi ska våga gå emot strömmen och stå för något annat som inte är så PK. Det handlar inte bara om äktenskap den här frågan är hetare än så. Det blir pinsamt när man ser tillbaks på våra hjältar i evangelierna...dem vi läser om och inspireras av. Dem vars liv fick offras för sin tros skull. Eftersom vi knappt vågar yttra vår åsikt när det enda som står på spel är vår delaktighet och bekräftelse från samhället i stort. Idag är vi så pass kuvade av samhället och vår egen önskan att bli accepterad av denna att vi håller tyst. Där våra hjärtans slag borde överrösta och leda vägen i debatterna ekar det pinsamt tyst.

Morsan brukar vidarbefodra mail hon får från folk och den här gången känns det som att hon skickade något som inte riktigt var till mig. Jag är ju inte född på de årtalen så jag känner mig snarare skyldig eftersom jag inte upplevt det där som beskrivs. Men det är ju inte mitt fel att Nintendo och alla 99 tv kanaler hann uppfinnas till det årtiondet då jag föddes. Hursom, rätt kul text så jag klistrar in den här nedanför.

 

 

"Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.
Våra sängar var målade med blybaserad färg. 
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med
smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. 
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur
samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor.. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.
Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.
Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.  
Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.
Eftersom du är en av dem. Grattis!!!

Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn .....
Det goda livet är vårt!"

Är det något jag inspireras av så är det människor som låter Jesus vara den coola ingrediensen i deras liv.  Med Jesus i livet får man en stark ingrediens i den redan utpräglade livsstil man har. Ett sådant tydligt exempel är de kristna bikers som medverkade i årets Jesusmanifestation. De kör sin grej, åker motorcykel, klär sig i svart skinn osv men de gör det hela med en extra twist. De använder sitt intresse som en grund till att låta folk veta vem som är Herre i deras liv. De inledde manifestationen genom att köra 7 varv runt staden och be för dagens händelser. Sen fick de varva sina motorer samtidigt så att det skapade ett "mäktigt dån", enligt Dagen, innan de reste ett kors och knäböjde framför det.

För mig är de ett typ exempel på hur vår livsstil, passion, dröm, intressen kan bli ännu mer skarp genom att låta tron vara med och prägla. Så många faller in i samma rutiga tillvaro när de blir kristna och tappar bort sina intressen. Andra behåller sina intressen men skiljer på intressena och Jesus. Men något som jag upplever så otroligt inspirerande, livgivande och possitivt provocerande är när personer låter Jesus prägla allt de gör och samtidigt fortsätter bli bäst på sin grej. Man måste inte börja göra kristna kläder för att man syr kläder och är kristen. Men man kan skapa kläder som kan peka på Gud bara genom att de är så fruktansvärt snygga och gjorda av en person som är helt fri i sitt liv med Gud och inte skäms för sig. Vissa tror att de måste offra sin passion för Jesus. Eller så har man fått höra att man inte ska ha andra intressen än Jesus för det kan skymma sikten, ta bort fokus på det viktiga i livet, bli en avgud. Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är så att det är tänkt att du ska använda dina gåvor och bli sjukt bra på det, och att det kan bli en anledning till att visa på vem som betyder mest i ditt liv? Tänk vad coolt det vore om artisten alla talar om för att han/hon e så grym också tokälskar Jesus?! Och tänk om det är så att artisten inte behöver berätta det för alla utan att det kommer märkas i livsstilen mer än i uttalanden?

"Ja, man får hela tiden tillfällen att berätta om Jesus, och det är väl tanken, att förvandla hojen till en predikstol. Och när det då kommer hundra stycken sådana predikstolar på en gång så tittar man ju till. Står det dessutom Jesus på ryggen så är det säkert fler än ett ögonbryn som höjs, och kanske till och med något hjärta som berörs. Det är i alla fall det de ber för, det och att solen ska lysa." Läs hela artikeln här

Fram för fler passionerade fiolspelare, tapetserare och bilmekaniker. Bli grym på det du gör och gör det till Guds ära. Låtom oss skaka om landet med lite härlig passion för livets alla ingredienser.

Ikväll har jag varit på förhandsvisning av filmen "Slumdog millionaire". Grym film måste jag säga! Vet inte vad jag ska säga om den mer än det finns mer i en människa än det vi ser. Vi är så snabba på att döma en människa för dens utseende eller härkomst. Men det som skiljer en framgångssaga från något annat sitter inte i dessa ting. Det sitter i hjärtat och människans intentioner. Gå och se filmen!

Sen vill jag även tipsa om en grym tjej som har flera låtar med i filmen. Hon heter M.I.A och gör grym musik. Hon har de senaste åren varit en skön influens med sin urbana orientaliska stil. Hon är en fullständig färgexplosion som får vilken slöfock som helst upp på fötterna för att skaka loss lite.

Det kanske är dags att inför nästa veckas internationella kvinnodag visa några riktigt skönt inspirerande kvinnor?!! Någon som vill se?