Kyrka för 80- och 90-talister
Nu kanske jag har helt fel men anledningen till att man vill gå till Kyrkan är väl för att möta Gud? Anledningen till att man vill engagera sig i något som har med Kyrkan att göra har väl med att man mött Gud att göra? Det är iallafall varför jag går till Kyrkan. Jag skulle inte gå dit om det inte hade med Gud att göra (Och det är tyvärr många gånger därför jag inte går). Därför är det så sjukt självklart för mig att det vi ska hålla på med i Kyrkan är att skapa utrymme för Gud att möta Hans folk. Och jag tror att Gud vet hur man berör en 20åring lika bra som en 55åring. Gud har inga problem att nå olika generationer varför ska vi låtsas som att vi har det?
För när allt kommer till så är det Gudsmötet som ger mersmak och som påverkar och då spelar det ingen roll om det var en lovsång, segerton eller vanlig förkunnelse som lockade fram mötet.
Det jag saknar och upplever som den största bristen i Kyrkan är just tiden att möta Gud. Vi skyndar alltid vidare till nästa programpunkt och sen vill vi hem så fort vi kan för att äta vår goda söndagsstek. Men det är inte bara det. De stora församlingarnas ytliga relationer lockar inte fram sårbarheten och allvaret som ett Gudsmöte innebär. Vi känner inte bänkgrannarna tillräckligt för att våga be om förbön och vi vågar inte släppa fram gråten av rädsla för vad andra ska tycka. Och skulle det någongång ändå hända så är våra liv så fullspäckade ändå att vi inte orkar göra de förändringar som vi skulle behöva för att leva ett liv som lämnar utrymme för Guds tilltal. Vi fyller istället kyrkan med verksamheter som kan underhålla så pass att ingen frågar efter de viktiga frågorna. Vi fyller våra liv med engagemang för allt utom det som berör oss djupast eftersom det gör att vi kan fortsätta fly ett tag till. Och vi frågar absolut inte dem som lämnar varför de gör det eftersom det kan skada vår fina idyll som kallas kristenhet.
Jag längtar efter en församling som lever i vardagen i samhället och som låter verksamheten ske i hemmen. Tänk om vi kunde ha "alpharupper" i våra hem och bjuda hem grannar och arbetskamrater för samtal om livet och tron? Tänk om husgruppen kunde träffas ute på ett café istället för innanför de trygga väggarna hemma så att vi kunde spränga bort det privata från vår tro och låta det handla om varje sekund i våra liv. Tänk om gudstjänsten fick bli en glädjehögtid där vi möts som Guds efterföljare och där vi kan falla ned inför nådens tron tillsammans enade i vår vetskap om vårt förfall och vår hjälplöshet?!
Om jag inte minns fel så var det så det började för de flesta av våra kristna rörelser.
Tror det ligger en hel del i det du säger... "Vi fyller våra liv med engagemang för allt utom det som berör oss djupast eftersom det gör att vi kan fortsätta fly ett tag till"
Ett intressant fenomen som den kände kristne bloggaren David Hartline upptäckte och som sedan låg till grund för hans bok, är att många unga är trötta på den sockersöta, utslätade, new-age-aktiga kristendomen, ofta ivrigt påhejad av de som var unga under 60-talet.
I stället söker sig många unga till kristendomens rötter, vilket ofta tvingar dem att gå mot strömmen, även inom sina egna samfund.
Här skriver han lite om detta:
http://www.catholicreport.org/?id=206
Hartlines sida:
http://www.catholicreport.org/
Vil även tipsa om denna sida där unga kristna över hela världen håller kontakt för att känna gemenskap och bygga en bättre värld.
Den startade efter World Youth Day (som nästa gång hålls i Spanien)
http://www.xt3.com/index.php
och här kan man läsa vad de unga lockas av:
_1/latestnews/whyyoungpeopleattendedwyd08spiritualityadventurefun" rel="nofollow">http://www.wyd2008.org/index.php/en/media1/latestnews/whyyoungpeopleattendedwyd08spiritualityadventure_fun
Länken fungerar inte tyvärr..så en sammanfattning:
"12,275 registered English speaking pilgrims from 164 countries who took part in an online survey and interviews prior to WYD08."
"what pilgrims most wanted at WYD08 was a spiritual experience and in that context, to see and listen to the Holy Father"
"They said they wanted a closer relationship with God and Jesus, they wanted to really live what they believe, and to have a stronger sense of what it means to be Catholic."
"The older group was very focused on spiritual values. They were making sacrifices to take a week out to come to WYD08, so they were not messing around. Their spirituality was very full-on and so was their approach to WYD08; they saw it as sacred time.
"The younger group were unabashedly attracted to all the aspects of WYD08 which naturally appeal to younger people; they loved the adventure of it, the excitement of being part of a huge youth crowd, travelling to a spectacular city, making new friends, celebrating? It might be a religious occasion, but it had lots of other appeal as well."
"Dr Mason said the biggest motivating factors to attend were: friends who were going, encouragement from others (parents and teachers), and personal contact with somebody who had been to a previous WYD.
"There was a surprisingly strong measure of spirituality among teenagers in this group. We'd got the impression from previous research.... [that] especially the younger ones were not much involved with the local church."
Några ledtrådar alltså...
Ha det bra!
Tack för kommentarer och för tipsen! Jag känner till en hel del grupper som tar sin tro och längtan på allvar. Men dessvärre blir det alltid utanför den etablerade kyrkan. Det sörjer jag. Men det är kanske så det måste vara. Innan den etablerade kyrkan tar dessa på allvar.
Anton: Ja det finns ju många fler faktorer men jag ser det där ganska tydligt. Man har inte tid i kyrkan ens för de enklaste av frågor, man hinner och orkar inte lyssna på svaren. Och det är ju då man går miste om det centrala. För det är ju hur våra liv påverkas av Jesus som är startpunkten på allt, men det blir för jobbigt och främmande att vi hellre stannar kvar låsta i ångest och oro.
