Läser bok för första gången på länge
Jag har börjat ta itu med höstens stora mysfaktor. Nämligen att läsa böcker. Jag börjar med att läsa klart Runar Eldebos "Det är inte livet jag brottas med - det är Gud". Den e väldigt tänkvärd.
Men jag tänker också ta itu med några andra svenska författare. Näst på tur är Marcus Birro som jag tycker e så sjukt klockren. Kolla in Murcus Birros sida, där kan du även klicka på länk till premiären för kvällsöppet där han kommer medverka framöver. Han är som en röst från en annan tid.
Den här hösten är det dags att åter låta författarliv inspirera mig. Jag har ofta om hösten haft sådana perioder då jag bor tidvis på biblioteket för att leta upp en ny guldklimp. Det var så jag hittade Linda Skugge en gång för över 10 år sedan och det var så jag fann Christine Falkenland också för över 10 år sedan. Jag kommer fortfarande ihåg känslan då jag stod i skolans bibliotek och höll Skugges samlade krönikor i min hand. Biblioteksskatt.
Falkenland var min stora hjälp och inspiration under de första åren på gymnasiet. Jag mådde rätt dåligt och jag hittade ingen kristen förebild som kunde prata om mörkret och ångesten. Fanns ingen förrän jag hittade Falkenland. Hon är och stannar kvar som stor inspiratör. Om du vill kan du läsa hennes krönikor på Dagens hemsida. Ibland måste man inte prata om hur bra allt blir sen eller att det kommer ljus efter mörkret. Ibland måste man också bara få leva där i sorgen och ångesten och veta att det hör livet till.
Men jag tänker också ta itu med några andra svenska författare. Näst på tur är Marcus Birro som jag tycker e så sjukt klockren. Kolla in Murcus Birros sida, där kan du även klicka på länk till premiären för kvällsöppet där han kommer medverka framöver. Han är som en röst från en annan tid.
Den här hösten är det dags att åter låta författarliv inspirera mig. Jag har ofta om hösten haft sådana perioder då jag bor tidvis på biblioteket för att leta upp en ny guldklimp. Det var så jag hittade Linda Skugge en gång för över 10 år sedan och det var så jag fann Christine Falkenland också för över 10 år sedan. Jag kommer fortfarande ihåg känslan då jag stod i skolans bibliotek och höll Skugges samlade krönikor i min hand. Biblioteksskatt.
Falkenland var min stora hjälp och inspiration under de första åren på gymnasiet. Jag mådde rätt dåligt och jag hittade ingen kristen förebild som kunde prata om mörkret och ångesten. Fanns ingen förrän jag hittade Falkenland. Hon är och stannar kvar som stor inspiratör. Om du vill kan du läsa hennes krönikor på Dagens hemsida. Ibland måste man inte prata om hur bra allt blir sen eller att det kommer ljus efter mörkret. Ibland måste man också bara få leva där i sorgen och ångesten och veta att det hör livet till.
Kommentarer
Trackback
