Det finns ett djup i Herrens godhet och i kyrkans traditioner.
Jag såg en bit av söndagsgudstjänsten på svt idag. Det var från ngn form av ortodox gudstjänst. Jag blev påmind om min uppväxt i en mellanstor stad där det finns några stycken ortodoxa kyrkor. De ekumeniska relationerna var lika med noll när jag växte upp. Jag fick lära mig att det bara var vi i vår kyrka som trodde rätt. Jag har fått lära mig massor sen den tiden.
En av de saker som jag lärt mig att uppskatta och som jag blev påmind om imorse var alla människor som lär sig en viss form av kyrklig tradition. Utifrån kan man tycka att det ser märkligt ut och att det är konstigt. Men när man lär sig betydelsen av olika handlingar och ord så blir det så vackert. Det finns ett djup i Herrens godhet och i kyrkans traditioner. Det är vackert att Guds folk är så olika. Det är vackert att något har bevarats på samma sätt i alla år och att det finns folk som för vidare ord och handlingar från generation till generation. Samtidigt är det viktigt att det ska finnas liv. Det är viktigt att vi vågar släppa fram livet och innerligheten i våra ord och handlingar. Och där är traditionen och den nya generationens behov av att lära känna den oerhört viktig. Det finns en fara när vi ska "popa" till saker så en yngre generation ska uppskatta det istället för att visa djupet i innebörden. Jag har inte längtat efter yta i mina dagar jag har älskat djupet. Ytan har aldrig varit särskilt intressant i kyrkan för man har sällan haft så stor koll. Däremot finns det ett djup som världen utanför inte kan erbjuda. Det finns rötter i historien och det finns förståelse för människans djupaste frågor. Det är det som är intressant med kyrkan inte strålkastarna och rökmaskinerna. Tyvärr är det inte lika ofta man satsar på det där, på livets frågor och på vad allt egentligen handlar om. Man satsar istället mycket på ytan, vilka handlingar som är goda eller onda osv vilken lära som är mest rätt osv. Jag kan sörja att vi inte jobbar mer med djupet eftersom det är där vi har vår skatt.
Det är nog mest därför jag skriver också. För att någonstans få utlopp för de tankar och frågor som finns inom mig.
En av de saker som jag lärt mig att uppskatta och som jag blev påmind om imorse var alla människor som lär sig en viss form av kyrklig tradition. Utifrån kan man tycka att det ser märkligt ut och att det är konstigt. Men när man lär sig betydelsen av olika handlingar och ord så blir det så vackert. Det finns ett djup i Herrens godhet och i kyrkans traditioner. Det är vackert att Guds folk är så olika. Det är vackert att något har bevarats på samma sätt i alla år och att det finns folk som för vidare ord och handlingar från generation till generation. Samtidigt är det viktigt att det ska finnas liv. Det är viktigt att vi vågar släppa fram livet och innerligheten i våra ord och handlingar. Och där är traditionen och den nya generationens behov av att lära känna den oerhört viktig. Det finns en fara när vi ska "popa" till saker så en yngre generation ska uppskatta det istället för att visa djupet i innebörden. Jag har inte längtat efter yta i mina dagar jag har älskat djupet. Ytan har aldrig varit särskilt intressant i kyrkan för man har sällan haft så stor koll. Däremot finns det ett djup som världen utanför inte kan erbjuda. Det finns rötter i historien och det finns förståelse för människans djupaste frågor. Det är det som är intressant med kyrkan inte strålkastarna och rökmaskinerna. Tyvärr är det inte lika ofta man satsar på det där, på livets frågor och på vad allt egentligen handlar om. Man satsar istället mycket på ytan, vilka handlingar som är goda eller onda osv vilken lära som är mest rätt osv. Jag kan sörja att vi inte jobbar mer med djupet eftersom det är där vi har vår skatt.
Det är nog mest därför jag skriver också. För att någonstans få utlopp för de tankar och frågor som finns inom mig.
Kommentarer
Trackback
