Vilse i identitetsdjungeln.
Det är inte lätt att vilja följa nya trender med en käresta som har en bestämd åsikt vad det gäller kläder och vad som är snyggt på mig. Och samtidigt så är det ju så ofta som jag måste tacka honom efteråt eftersom han räddat mig från att gå på en massa onödiga nitar stilmässigt. Han har känsla för vad som klär mig och vad jag passar i. Efter några år så har jag börjat lära mig det själv.
Jag tappade nämligen mig själv för några år sedan. Jag hade kris. Jag visste inte vem jag var och hur jag skulle se ut. Jag hamnade i ett pausläge och köpte knappt ett nytt plagg på flera år (skojjar inte). Den ende som hade koll var min Käresta. Nu känner jag i alla fall att jag är tillbaks. Jag har det senaste året gått en promenad i minnenas värld. Jag har påmint mig om hur jag var under gymnasiet vad som inspirerade mig då. Sen har jag vandrat vidare till mina Stockholmsår som följs av tiden i Umeå som präglat mycket. Nu i Örebro känner jag att det är en kombination av alla dessa tider som kommer fram. En mer hel och harmonisk Josefin. Det syns nog inte bara i mina klädval förhoppningsvis märks det också i min personlighet.
