att älska sina fiender

Det är ofta som jag möter en bild av kristendomen som speglas i kristen media eller av vanlig media. Där starka och upprörda känslor dominerar. En kristendom som verkar ha sitt ursprung i en känsla, ett avståndstagande. Det är ofta det går att läsa om en sådan attityd/livsstil. Idag står det återigen i Dagen om SSPX ett sk katolsk brödraskap. De blir mer kända för sitt judehat än sin kärlek till Gud. Men de är bara en grupp av många kristna som väljer att visa oförsoning och hat utifrån sitt ställningstagande, istället för kärlek och förlåtelse.

Jag blir fundersam, som man säger i norrland, för det känns fel fel fel och fel.

Jag tänker ofta strategiskt. Jag vill hitta de bästa lösningarna och se till att ta tillfällen att gå genom öppna dörrar. Så det försöker jag bidra med i de sammanhang jag är med i. Det kan nog ibland leda till tankesättet "ändamålet helgar medlen". Men om jag nu ska ta och tänka till på det så kan jag nog inte hålla med om det. Jag måste nog fundera lite över det mer. För å ena sidan kan jag förstå varför USA gick ut i krig mot Irak och samtidigt så finns det något så grundläggande i min varelse, att jag inte tror att våld löser några problem. Men det finns en konflikt inom mig för det finns något i mig som triggas igång av att någon gjort något ont mot mig. På något sätt vill det rättfärdiga ett frikort att göra ont tillbaka. Det finns en sådan liten mekanism inom mig att jag vill vara offret som har "Rätt till" att ge igen. Men på något sätt tror jag att det skulle göra att jag stannar kvar som offer.

Jag vill tro att min starka övertygelse därom har med Jesus att göra. Att jag på något sätt tagit efter honom i hans attityd. Jag tror att man kan vara vred och säga ifrån riktigt skarpt. Jag tror på att sätta gränser. Men jag tror inte att våld löser någonting alls. Än mindre hat.

Det är nu jag börjar tänka på texten "att älska mina fiender".  Vad betyder det? Att jag ska älska en person som vill ta död på mig? Att jag ska älska någon som gjort mig illa? Att jag väljer kärlek istället för hat? På något sätt så tycker jag att Jesu liv speglar det här väldigt bra. Jesus mötte inte sina "fiender" med hat även om han tillrättavisade dem. Tror det handlar om försoning, att hela tiden har förlåtelsen som attityd.

Jag har själv varit med om hur att ge förlåtelse kan leda till min egen befrielse. Kanske att förlåtelsen inte alltid hjälper den jag ger den till, men för mig gör den mycket. Därför att den sätter punkt för något och jag signalerar till mitt hjärta och min hjärna att det är utagerat. Kom låt oss gå vidare. Kan det vara det som är att älska sina fiender, att på något sätt förlåta dem för det de gjort mot en? Kan man förlåta allt och ska man förlåta allt? Ja det beror ju på för vem du gör det. Personen som gjort något mot dig behöver ju inte alltid bli särskilt berörd över det. Men om du verkligen väljer att förlåta så kan jag garantera att något kommer hända inom dig.

Kommentarer
Postat av: evelina

Hej! Vi flyttade efter att Gud tydligt lagt sig i våra liv och lett oss i den här riktning. Han avslöjade bit för bit. Ett tag visste vi bara att vi skulle till Sthlm, men inte vart! I samband med bön hade Nils fått en bild av en gata som sedan visade sig vara området här när han googlade på Bagarmossen efter att ha kommit att tänka på att han hört om kommuniteten av en kompis. När vi hörde av oss visade det sig att vi också var ett bönesvar som dom ropat efter bara några dagar tidigare. På den vägen var det!! Vi behövde tydligt bryta upp med saker och få börja något nytt..Hur trivs du i Örebro? Tänkte på dig förra helgen då jag och Nils var på genomresa. Var du på Davids konsert? Hade tänkt be honom hälsa! Kram, kram!

2009-02-25 @ 11:56:47
URL: http://ugglanharordet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0