genom allt





För två år sedan åkte jag tillbaks till en kontinent som påverkat mig väldigt mycket. Som 3 åring skulle vi åka till Etiopien men på grund av situationen i landet fick vi ny hemvist i Liberia. Liberia har präglat mig väldigt mycket men om det inte vore för Etiopien skulle jag inte finnas. Det var här mampap blev kära och förlovade sig och så. Jag åkte tillbaks för att göra något annat än glo i historieböcker. Jag åkte för att utmana mig själv. Även om utmaningen nog just då var en aning större än jag kanske var redo för. Men trots att jag fått ångest vid varje tillbakablick på den där resan så är jag oerhört glad att jag fick möjligheten att åka dit. Trots att det tagit lång tid att få distans och inse orsaken till att allt inte blev som planerat. Det var trots allt en otroligt kul och nyttig resa som jag gjort själv för min egen skull. Här bjuder jag på lite minnen.

Det är lite konstigt att sitta i en gyttjig bilkö och tuta på bilar som åker på fel sida om vägen och sedan se den här uppmaningen! Och jag kunde inte annat än säga Ja och Amen!

Det är skumt att sitta i en gyttjig bilkö och tuta på bilar som kör på fel sida om vägen och se denna uppmaning. Men jag kunde inte annat än säga Ja och Amen!



Butikslokaler på gatan utanför där jag bodde.


Det regnade några dagar under min 5 veckor långa vistelse. Det gav mig ro att stanna inne eftersom det var svårt att göra något när det regnade så. Allt liv stod ändå still ute i staden. Jag mådde inte så bra under resan och allt började med att jag skulle äta malariamedicin. Jag fick ångestattacker och mardrömmar och blev helt psykiskt nedbruten (vilket tydligen inte är så ovanligt). Men med det i kroppen skulle jag packa min väska och åka iväg långt bort från hem och trygghet. Ensam. Det var riktigt jobbigt eftersom jag redan innan var stressad och upptagen med väldigt mycket prestationsångest. Men jag åkte ändå.

Jag lät min nyfikenhet och mitt shoppingintresse leda mig vidare på nya äventyr. På så sätt vågade jag ge mig ut och se något nytt. Jag ville se och jag ville inte vara rädd. Även om det många gånger var ensamt. Men sedan tvingade jag mig själv att bjuda in mig i sällskap som var där. För att få sällskap men även möjlighet att se ännu lite mer. Det var nyttigt för mig som aldrig velat vara någon till last.


Mitt i shoppingdistriktet. Ska man köpa guldsmycken så är det gatan rakt fram som gäller.


Jag åkte till Etiopien för jag ville se om man kunde se något "resultat" av svensk mission. Allt beror på hur man tolkar resultat och såklart vem man frågar. Två ställen jag besökte gjorde extra djupt intryck. En radiostation som varje vecka får så här mycket brev av människor som på något sätt blivit berörda av det budskap de sänder via radiostationen. De hade undervisning om familjeplanering och HIV men även om evangelium.


Sen var det besöket i församlingen som grundades på 60-talet i Awassa. Det var riktigt ös på ungdomssamlingen och kyrkan var fullständigt fullsatt. Pastorsdottern berättade att det var ca 80% ungdomar i kyrkan. I Sverige är det kanske tvärtom? Det som gjorde starkast intryck var kanske att frälsningen och livet med Kristus var mycket mer betydelsefullt här. Det kändes som att alla som var med fattade vad frälsningen i deras liv betydde. Det var inte intressant att diskutera på vilket sätt man var frälst. Det var en sanning man levde med, en personlig erfarenhet. Trots att jag var angripen av sjukdom kunde jag inte låta bli att beröras av hur mäktigt det är att Gud är verklig runt om på hela jorden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0