yosofine

Det är dumt att döma en person endast genom att se på henne eller träffa henne några gånger. Inte ens efter några månader kan man helt säga att man vet hur hon är. Sånt tar tid.

bildens ursprung

En människa är som en rysk docka. Hon består av många olika delar, kapitel, roller, karaktärer. Att bli vuxen tror jag handlar om att lära känna sina olika roller, att lära sig få balans mellan de olika sidor som man har. Att vara mogen är att känna igen när en sida tar överhand vid svaga tillfällen. Att mogna är att erkänna de olika sidor man har och ta hand om dem. Vårda dem ömt. Även de dåliga sidorna. Alla har dem.

Ungefär 4 år efter att jag slutat gymnasiet upplevde jag att jag blivit trängd in i ett hörn. Jag var fast i en roll och en sida av mig som inte visade min helhet. Jag var fast i en omgivning som inte såg helheten. Jag hittade ingen utväg och till en början löste jag det enbart genom att isolera mig. Jag blev sårad av människors ensidiga kunskap om mig. Jag blev förolämpad av deras förutfattade meningar. Så det fanns ingen annan utväg än att utsätta mig för så lite sådan kontakt som möjligt. Sista tiden jobbade jag mest. Jag var på flykt och utsatte mig för en del saker jag borde varit vis nog för att avstå. Men av någon gudasänd anledning bestämde jag mig för att flytta till en stad jag inte hade särskilt mkt relation till överhuvudtaget. Jag flyttade långt bort till ett för mig ökenland.

På den nya platsen började jag om med människor som inte visste vad jag gjorde förra sommaren. Ingen visste något och jag fick därför själv återge dem ur mitt perspektiv. Jag fick med egna ord berätta och fick på det sättet en chans att ge mig själv tillbaks. Jag fick en plats att lära känna mig själv på. Att läka. Jag behövde det, jag behövde gråta väldigt mycket. Jag behövde omformulera vem jag var, vem som älskade mig, vad som betydde något i mitt liv. Jag var tvungen att på ett sätt börja om från början. Tro mig det var det värsta jag gått igenom. Men det var också det bästa och det viktigaste hittills i mitt liv. Jag fick en ny chans att ta emot kärlek, bli bekräftad för den jag var och inte det jag varit. Jag är tacksam för de åren för de har gjort mig till den jag är idag. Jag är fortfarande samma person som innan första flytten. Men långtifrån bara den personen. Jag har mognat och djupnat. Jag har blivit vän med sidor i mitt liv och jag har lärt känna andra. Jag har dessutom fått vänner för livet, vänner som har följt med under den här processen på ett ärligt och naket sätt stått bredvid och delat sorg och smärta men även lycka.

Jag vet inte hur många flyttar en person behöver för att bli hel eller mogen, eller om man ens behöver någon. Men jag behövde dem. Jag flyttade igen för 1.5 år sedan från läkedomens öken till en ny plats. Den nya platsen skulle jag vilja kalla plattformen. Jag är fortfarande inte klar men jag har nu möjligheten att utforska mig själv och mina egenskaper på ett nytt sätt. Inte genom drömmar och bearbetning utan genom arbete och reflektion. Det är otroligt stärkande. De erfarenheter jag har bakom mig är en styrka som jag använder på många olika sätt. Den här bloggsidan är ett sätt. Här får jag fortfarande äga ordet, det här är min syn på saker. Här är min nya fristad där jag får formulera och uttrycka mig.