yosofine

Det känns så orättvist ibland. Jag har vissa personer som jag inspireras extra mycket av. Jag gillar Nina Persson jag tycker hon verkar vara en harmonisk människa. Hon lyckas förmedla en känsla som sprider lugn i kroppen på mig. Och samtidigt så kittlar det i fötterna för jag blir så peppad på att göra något. Jag vill också vara i New York och smyga omkring på gatorna eller ha en tegelstensvägg med upphängda ljussligor som enda dekoration. Men det är något jag stör mig så fruktansvärt på när jag ser på bilder på mina inspirationskällor. Det verkar som att de kan förändra frisyr över en natt. I en artikel har hon page och i ett nummer i en annan tidning har hon sedan helt plötsligt långt hår. Hur kommer det sig?

Självklart är det så att dessa bilder och artiklar inte skildrar personens vardag utan bilderna är tagna en dag men sedan kan det publiceras långt senare. Det fattar ju vem som helst. Men känslan som skapas när bilder visas på personer så tätt inpå är att deras hår växer fortare än vanligt folks.

Jag lever ju hela tiden med mig själv och tvingas genomlida förändring långsamt. Ibland önskar jag att jag kunde bläddra i en tidning och på de olika sidorna läsa om mig och min förändring. Men med distans och med andra ögon. Jag tror att jag skulle verka mycket mer intressant för mig själv om jag gjorde så. Därför att jag inte var påverkad av all bakgrundsinfo som jag bär med mig när jag ser mig själv i spegeln. Den där tröjjan är ju 4 år gammal och topparna är slitna. Jag har inte smort in ansiktet som jag borde och jag tog en alldeless för lång sovmorgon idag. Allt sånt vet ju ingen annan men jag vet det och det räcker. Jag borde kanske anställa någon att skriva om mig så att jag kunde läsa om mig själv ur ett annat perspektiv. Kanske kunde domen bli lite mildare då...