yosofine

Det sägs att 80-talisterna är en generation som skiljer sig från mängden därför att de ställer andra krav. De kräver äkthet och kvalité och nöjer sig inte med att vara förvaltare.

Som vanligt när jag är hemma hos mina föräldrar så börjar vi diskutera livet med församlingen. Och vi kör fast. Om ingen stoppar oss kan vi gräva oss riktigt långt ned och det är sällan roligt. Men så länge vi är på väg någonstans i diskussionen så är det väldigt upplyftande och inspirerande. Även om det också kan vara jobbigt eftersom allt ifrågasätts. Men jag är sjukt tacksam för dessa stunder. Det är inte ofta man får sitta och diskutera livets innehåll med folk och kanske ännu mer sällan med sin familj.

Jag har valt en annan livsstil än mina föräldrar. Jag är väldigt inspirerad av dem men jag har valt att göra det lite annorlunda. Jag har valt att prova något nytt, att ärva genom att göra något nytt och inte förvalta det som redan gjorts. Egentligen är det fel att kalla det något nytt. För det är ett 2000 år gammalt koncept, tankarna är inte nya.

I diskussioner om dagens församling är det lätt att bli nedstämd på grund av statistik och sekularisering. Jag ser det som en utmaning. En utmaning att prova något nytt. Det är ju inte Gud som dör ut utan Hans folk som har lite svårt att föra budskapet vidare och själva leva efter det. Vissa tror att jag är bitter och att jag har gett upp. Tvärtom. Klart att människor kan skada en och att det finns situationer som kan förändra sitt sätt att se på livet och tron. Men jag tror det är otroligt viktigt att inse tidigt att relationen med Gud och min tro inte är någon annans ansvar än mitt eget. Vi kan bli vilseledda av människor och vi kan bli svikna av ledare. Men om du läst din Bibel så har du redan blivit varnad för detta. Finns ingen att skylla på det är bara att resa sig upp och fortsätta gå vidare. Jag har själv upplevt hur tron överlever och till och med blir starkare av all möjlig skit som man är med om i livet.

Jag har upplevt att Bibeln och budskapet om Jesus är på riktigt och jag har på nära håll sett hur den församling vi har idag inte gör budskapet om Guds son rättvisa. Jag kan inte bara fortsätta förvalta det på grund av att intentionen var en annan från början. Back to the roots sa pingströrelsens ledare i början av sin tid och nu är det dags igen. Det handlar inte om vem som har rätt eller fel. Jag vill bara leva ett liv som känns ärligt inför Gud och mina medmänniskor. Det innebär inte att jag underkänner de existerande församlingarna, utan bara att jag eftersöker större mångfald. Fler sätt att uttrycka det på, fler sätt att leva det på.

För 10 år sedan sa jag. "Jag har lämnat församlingen men inte Gud". Idag säger jag, jag tror på Gud och jag tror på en levande gemenskap av människor som valt att vara efterföljare till Jesus Kristus. Förhoppningsvis blir jag en del av en sådan inom en snar framtid.