ett brustet halleluja
Jag har skrivit om det förrut, nu tänkte jag mest hänvisa till en artikel som sammanfattar en undervisning i ämnet.
Det är kanske för att jag levt med brustenhet så länge jag kan minnas i mitt liv. Men jag kan bara säga att jag har aldrig mött Gud så starkt, sett Gud verka och varit så naturlig med Gud i alla möjliga sammanhang som när min brustenhet varit så uppenbar att jag känt mig naken. Det har aldrig varit så helande som när jag blottat mitt inre, min brustenhet, och vågat tro på under. Och trots helande och befrielse finns det trasigheter kvar, sprickor i mitt lerkärl. Men jag tror det ska vara så. För det blir så mycket tydligare att det inte är mig och mina förmågor det handlar om, utan om någon annan. Skatten inuti mitt spruckna lerkärl.
Det är kanske för att jag levt med brustenhet så länge jag kan minnas i mitt liv. Men jag kan bara säga att jag har aldrig mött Gud så starkt, sett Gud verka och varit så naturlig med Gud i alla möjliga sammanhang som när min brustenhet varit så uppenbar att jag känt mig naken. Det har aldrig varit så helande som när jag blottat mitt inre, min brustenhet, och vågat tro på under. Och trots helande och befrielse finns det trasigheter kvar, sprickor i mitt lerkärl. Men jag tror det ska vara så. För det blir så mycket tydligare att det inte är mig och mina förmågor det handlar om, utan om någon annan. Skatten inuti mitt spruckna lerkärl.
Kommentarer
Trackback
