yosofine

Jag vet inte vad det är med de här "flas mob" filmerna som berör så mycket. Men jag börjar verkligen gråta varje gång jag ser dem. Kan det vara att det är en stor grupp människor som bestämt sig för att göra något som sticker ut, som kan vara lite obekvämt till en början man som sedan frigör så mycket frihet? Kan det vara alla runt omkring som smittas av glädjen och hakar på fast de inte vet hur de ska dansa? Eller är det att det sprider sådan glädje över livet? Jag vet inte, det kanske bara är jag men jag tycker det är så fint. Och det kanske är så att jag blir berörd därför att jag längtar och längtat hela mitt liv efter den här typen av rörelse för Jesus?! Nu menar jag kanske inte att vi ska ut och dansa på tågstationen, fast ändå, varför inte?