på tal om...

Jag skrev just ett inlägg om var vi har vår identitet och sen går jag för att läsa tidningen Dagen och får på en gång en artikel som handlar just om detta. Så roligt!

"Hur ytan, inte djupet, kan förändras?

- Exakt. För mig är det viktigt att vi blir kända för att vi är medkännande, aktivt arbeta mot fördomar och diskriminering, i enlighet med Jesus och hans förhållningssätt. Och samtidigt innebär ju även det att inte tumma på sanningen." Dagen intervjuar pastorn i Jönköping pingst som bjöd in recensenter till kyrkans gudstjänst för att få höra deras reaktioner på deras gudstjänst och gemenskap. Man talar även om hur man ska förpacka kärnan i budskapet, det handlar ju om vår kultur, menar pastorn.

När vi bygger vår identitet i att tillhöra en församling och församlingens identitet ligger i att kunna erbjuda människor något i sin verksamhet. Så blir det ju tydligt att en viss kultur i församlingen skapas och konserveras samtidigt som den avskärmas från samhället utanför. Det skapas ett innanför och ett utanför. Och när man har identiteten så nära kopplad till det man gör i kyrkan så är det inte konstigt att det tar sån tid att förändra eller att det man förändrar är såna små och futtiga grejjer som att gå från pslambok till overhead och från overhead till projektor.

Det finns en annan artikel knuten till detta och det är en av dem som fick recensera gudstjänsten som blivit intervjuad. Så här säger han,

"Jag tycker de ska stå för hur de gör och vill ha det. Andra kan tycka än det ena, än det andra och mena att inget får sticka ut. Så tycker inte jag.

-Problemet är inte hur man jobbar, utan att folk inte vet om hur det egentligen är. De borde bjuda in fler så att de får se hur det egentligen är."

 

Det här med att förpacka ett budskap och att försöka anpassa sig till en annan kultur det talar ju på något sätt om att vi inte lever i det. Jag tror att om vi skulle leva i en gemenskap med Jesus, ha vår identitet i att vara räddade av Jesus så skulle vi förpacka oss själva i det som känns relevant för oss just där vi befinner oss, det skulle inte ha så stor betydelse. Det här med att vara kulturellt relevant blir en ickefråga. För det är vad det handlar om som intresserar. Det är hur vi kan ära Jesus i varje dags andetag och händelse som betyder något.

Så när pastorn säger att de söker försöka ge svar åt varför de inte når fler med sitt budskap. Så blir jag så ledsen. Är det inte uppenbart?


Kommentarer
Postat av: Josefin

Hej! Jag är en namne till dig som trillade in här och fascineras av dina reflektioner - så äkta, så sund syn på vad kristendom är/borde vara... Tänk så läskigt lätt vi glömmer vad det handlar om, nämligen en relation med en levande och aktiv Gud! Så läskigt lätt vi trillar in i samhällets mönster, när Guds rike i själva verket är en motpol till vad vårt samhälle värderar högt: framgångar inom karriär och ekonomi, utseende, materiella tillgångar osv. Keep going, Yosofine!

2009-11-19 @ 17:19:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0