det är det här med alkoholen

Jag kom över en väldigt viktig och bra skriven debattartikel ikväll. Den handlar om folkhälsoinstitutets undersökning om ungdomars alkoholvanor. Om hur alkoholvanorna inte är de ungas problem utan de vuxnas. Du kan läsa artikeln här.

Jag har brottats väldigt mycket med just alkoholkulturen och den alltmer vanligt förekommande konsumtionen också inom kyrkans väggar. Jag har brottats med min personliga hållning till alkoholen såväl som de påtagliga bieffekter som alkoholkonsumtion/kulturen för med sig. Jag har haft svårt att förstå varför jag en vuxen människa ska dricka något och lägga pengar på en vara som för med sig så mycket olycka för så många människor. Varje dag när jag bodde i Sthlm blev jag påmind om alkoholens baksida. Det är svårt att gå på T-Centralen eller på en gata i Sthlm city utan att möta minst ett par alkoholmissbrukare. Jag skulle säga att det är näst intill omöjligt att gå in på systembolaget utan att möta någon som har problem att hantera alkoholen. Överallt påminns jag om de negativa effekterna som kommer av denna konsumtion. Varför ska då jag, en fri och tänkande människa frivilligt lägga pengar på detta?
Sen kommer vi till omvärldsperspektivet och ser att alkoholindustrin jobbar hårt för att få fotfäste i länder där det tidigare inte funnits alkoholkultur i samma utsträckning. Det handlar om lobbyister som ser till att lagar skrivs till fördel för alkolholbolagen och det handlar om företag som betalar sina arbetare med dricka.
Varför ska jag, en vuxen fri och självständig människa vilja stödja dessa bolag?

Sen plockar vi ned frågan till vardagssituationen. När jag vill gå ut och äta en fin middag tillsammans med vänner eller älskade så finns det inget vettigt alternativ till alkoholdryck om man inte vill dricka läsk till dyrbiffen. Känns ju sådär. Och skulle man beställa vatten eller läsk så får man sedan stå ut med kyparens dryghet resten av middagen eftersom de inte tjänar så mycket pengar på en.
Och sen  har vi dessa små tillfällen då man går ut med några vänner för att umgås. Jag har alltid känt mig fri att beställa vad jag vill när jag går ut. Vill jag ha läsk så beställer jag det osv. Men jag har märkt att det sker något i gemenskapen om jag ensam beställer läsk i ett sällskap som beställer alkoholhaltid dryck. Helt plötsligt är jag inte delaktig i gemenskapen på samma sätt. Det är som att jag i och med den beställda läsken deklarerat för sällskapet att jag inte vill vara en del av deras gemenskap. Hur kommer det sig? Har jag inte kommit dit tillsammans för att umgås med dem runt bordet? Detta besynnerliga bemötande bekräftades i somras när jag tillsammans med goda vänner gick till en uteservering en ljum sommarkväll. Vi bestämde oss för att dela på en flaska vin, vi var ju så många så vi skulle tjäna på det istället för att köpa ett glas var. Helt plötsligt var jag delaktig i en djupare gemenskap, jag kände hur de vågade anförtro sig till mig på ett sätt jag inte känt av tidigare vid såna tillfällen. Och när jag fnittrar till lite som jag brukar göra får jag hejjarop och blir uppmuntrad "att släppa loss", som om jag inte kan göra det utan det där halva glaset vin? 

Jag älskar mina vänner men jag blev ärligt talat förnärmad.

Det är en sak att dricka ett glas vin eller annan alkoholhaltig dryck för att man uppskattar smaken. Men jag upplever att alltför många även sådana som vill påstå sig ha en mer vuxen relation till alkoholen dricker av helt andra anledningar. Det är för att vara en del av kulturen. Det är för att komma bort från utanförskapet. Utanförskapet vi i kyrkan är uppväxta med, utanförskapet i ett sällskap som dricker alkohol. Det är för att alkoholkulturen är norm och ses som självklar och det är framförallt därför att det knappt finns vettiga vuxna alternativ. Och det här är inget som ungdomarna kan göra så mycket åt, de föds in i den kultur som du och jag upprätthåller. De vet inget annat därför att vi inte försöker mer för att hitta andra alternativ.

Det handlar inte om att lägga ok på redan tyngda axlar. Jag blandar inte in synd och skam i den här frågan. Det här handlar om helt andra frågor som man inte behöver vara kristen för att ta ställning till. Frågan är om det verkligen ska vara så trångt på 2000-talet att man inte ska kunna vara delaktig och ha roligt utan att behöva dricka alkohol?!

Kommentarer
Postat av: Jennywappadou

Brabrabra.

Jag funerar hit och dit och tillbax igen hela tiden. Och ibland bara struntar jag i att tänka. Jag förstår inte varför just DEN HÄR frågan är en sån jag aldrig blir färdig med!?!

2009-09-08 @ 18:31:10
URL: http://wappadou.blogspot.com/
Postat av: Kraft

Jag blir så glad när folk fattar! :P

2009-09-09 @ 18:57:52
Postat av: Emelie

Jag kan bara instämma med föregående talare.

Jag blir aldrig klar med den här frågan. Trotts dess litenhet är det svårt att komma fram till ett vettigt svar. Tycker du skrev så otroligt bra. För när man plockar ner det hela till vardagsnivå är det genast inte så lätt. Om man inte är typen som väljer att gå "all-in-kristen" och bara umgås i de formerna, med likasinnade människor. Där man aldrig behöver brottas med de här frågorna.

Ibland vet jag inte alls vars jag står. Och någonstans har jag upptäckt precis det du beskriver. Att om jag så skvalpar i mig ett halvt vinglas blir stämningen genast bättre, jag passar i gemenskapen och allt blir så otroligt mycket enklare.

Men då skäms jag i efterhand då jag inte stod upp för mig själv och valde att "sticka ut". Det är ju trotts allt något man någonstans vill som kristen, och människa. Men ibland vill man bara ta den enkla och något mer avslappnade vägen.



Läser din blogg ibland, forsätt så! (:

2009-09-09 @ 20:03:16
URL: http://frumelin.blogg.se/
Postat av: yosofine

Tack för era kommentarer! Jag tror att en av anledningarna till varför vi aldrig blir klara med frågan är för att det rör vår egna konsumtion och vårt eget behov av att få vara delaktiga och uppskattade kanske också i den där andra världen, den utanför kyrkan. Jag får nog skriva en blogg om den kampen med :-).

2009-09-10 @ 10:53:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0