yosofine

Jag sträcker mig på nytt igen i min svaga tro vid min viljas bro. 

Vid min känslas slut, när min ton dött ut.

Jag vill att du ska se mig här i din blick jag står. Vi min viljas bro.

Herre möt mig där endast Du mig bär. Vid min anings slut. (text Stighult)


Det sitter inte i en känsla. Och just nu inte mycket i någon direkt erfarenhet. Utan mitt hopp ligger i kunskap om vem Gud är, i en tro att det är sant och i en trotsig handling. Att hela tiden umgås med hoppet.
Det är det enda jag har kvar.

Detta konstverk gjorde jag på frizon ihop med Frida och Joanna. Det trotsiga hoppet och mångfalden som fyller upp mellanrummet.