månadens betraktelse
Jag tog mig tid att gå långt bak i tiden i min blogg, ända till november 2005. Och hittade ett inlägg som jag tycker är värt att posta om eftersom det är så otroligt sant. På den tiden skrev jag flera kapitel långa inlägg och de var tunga och full med information.
Så kommer vi tillbaks till avsnittet då herren tar ifrån tjänaren som grävde ned pundet och ser på vad det är Jesus skulle vilja ha sagt med liknelsen. När du är frälst och förlåten för dina synder förväntas du ta ett ansvar för ditt liv och din växt som människa. Du förväntas leva i den frihet Jesus gett dig genom döden på korset. Eftersom Jesus dog och sonade all synd på korset är vi fria från skulden och kan frimodigt växa i närhet till Gud och till oss själva. Livet som vi då får blir rikt på frukt av alla dess slag. Vi blir givmilda, kärleksfulla och tillfreds med oss själva. När vi är där kan vi ge av det vi har för vi har fått så mycket. Då kan vi vara generösa med allt för vi vet att Gud förser oss. Det herren förväntade sig av sin tjänare var just detta, ett överflödande liv. Inte ett liv i stillastående fruktan där han gör det han blivit ombedd om ens det. Gud har gett oss gåvor och dem vill Han att vi ska förvalta. Han vill att vi ska ge tillbaks inte i fruktan för vad Han kommer att ta ifrån oss utan i glädje för det Han har gett oss! Så det som är det talande i den här liknelsen är vad Gud längtar efter av oss från vår attityd. Inte framförallt vilka resultat som kommer av det vi gör utan attityden till varför vi gör det. Därför är det så mycket viktigare att vi rannsakar oss själva och ser efter vår attityd så att vi behagar vår Herre. Om vi gör det fördjupar vi vår relation till oss själva och till Gud. Att vi har goda relationer till vänner och familj och att vi njuter av vardagen. Allt detta är liv och Gud har gett oss det livet för oss att leva! Jesus befriade oss från döden vilket innebär ett liv i överflöd inte bara efter döden utan också här och nu. Det är därför tal om förändring borde vara en självklarhet för varje troende eftersom förändring hör till en växande människa och mognad/tillväxt kommer naturligt av liv.
”Liknelsen om talenterna
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.” Matt 25:14-30
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.” Matt 25:14-30
Låt oss se bibeltexten i sitt sammanhang, i verserna före i kapitel 25 talar Jesus i liknelser om himmelriket och i verserna efter i samma kapitel talar han om domen. Och som rubrik står det ”liknelsen om talenterna” så vi kan från början konstatera att det är en liknelse där Jesus vill säga något med dess innebörd. Han ger oss inte principer för hur vi ska vara som ledare eller hur vi ska behandla de som inte har något.
Himmelriket som Jesus talar om är både det rike som de troende förväntas komma till vid döden och ett rike som vi redan nu kan uppleva. Det rike som vi redan nu kan uppleva är framförallt en försmak av det som vi ser fram emot efter vår död. Men det är samma principer som gäller bara det att vi bara får korta smakprov. Smakproven kan bestå i att en människa blir helad från en sjukdom, eftersom det inte finns någon sjukdom i himmelriket, att en person blir frälst, räddad från döden, eftersom det inte finns någon död i himmelriket osv.
Himmelriket som Jesus talar om är både det rike som de troende förväntas komma till vid döden och ett rike som vi redan nu kan uppleva. Det rike som vi redan nu kan uppleva är framförallt en försmak av det som vi ser fram emot efter vår död. Men det är samma principer som gäller bara det att vi bara får korta smakprov. Smakproven kan bestå i att en människa blir helad från en sjukdom, eftersom det inte finns någon sjukdom i himmelriket, att en person blir frälst, räddad från döden, eftersom det inte finns någon död i himmelriket osv.
Vad menar då Jesus med den här liknelsen? Den kan ju kännas hård, ”den som inget har från honom skall tas också det han har”. Vi börjar med att definiera vad frälsning är och innebär. Ireneus som var den första riktiga teologen i kyrkans historia och levde på 100-talet skrev ned en tolkning av frälsningen som idag känns ganska bortglömd. Det är den jag idag vill lyfta fram. Enligt Ireneus är frälsning som att gå från sjukdom till hälsa, från död till liv. Att du innan du är frälst lever ett sjukt liv som är begränsat till sin natur. Jesus som ses som livets bröd, vilket också nattvarden talar för, blir maten för oss som gör att vi kan leva i frihet. Vad innebär nu det här sjukdomsstadiet? Jo det är att vara fast i psykisk ohälsa, begär efter tillfredställelse, makt, pengar och sex. Att leva under begären som den syndiga/fallna världen består av. Att vara frälst innebär inte att man är räddad från sådana begär eller sjukdomar men det innebär en frihet från dem. Jag står nu inte längre under de begären som en träl utan är fri att leva ett liv utan begär. För mitt grundläggande behov av tillfredställelse har blivit tillgodosett genom frälsningen.
Den tolkning vi ofta talar om idag när det gäller vad frälsningen kan ses som så talar vi i juridiska termer. Jag har blivit rättfärdiggjord av nåd men vad betyder det egentligen idag? För att jag ska känna glädje åt denna rättfärdiggörelse krävs det att jag måste känna mig orättfärdig från första början. Det är kanske inte självklart för dagens människa att känna sig orättfärdig bara för att man finns till. Det fanns en tid då kristendomen var utbredd och alla kände till den då var denna liknelse väldigt talande. Men tolkningen är inte lika relevant idag framförallt inte ensam. Att komplettera med Ireneus tolkning av frälsningen skulle här kunna ge oss en vidare och mer talande beskrivning av vad det innebär att vara frälst
Den tolkning vi ofta talar om idag när det gäller vad frälsningen kan ses som så talar vi i juridiska termer. Jag har blivit rättfärdiggjord av nåd men vad betyder det egentligen idag? För att jag ska känna glädje åt denna rättfärdiggörelse krävs det att jag måste känna mig orättfärdig från första början. Det är kanske inte självklart för dagens människa att känna sig orättfärdig bara för att man finns till. Det fanns en tid då kristendomen var utbredd och alla kände till den då var denna liknelse väldigt talande. Men tolkningen är inte lika relevant idag framförallt inte ensam. Att komplettera med Ireneus tolkning av frälsningen skulle här kunna ge oss en vidare och mer talande beskrivning av vad det innebär att vara frälst
Så kommer vi tillbaks till avsnittet då herren tar ifrån tjänaren som grävde ned pundet och ser på vad det är Jesus skulle vilja ha sagt med liknelsen. När du är frälst och förlåten för dina synder förväntas du ta ett ansvar för ditt liv och din växt som människa. Du förväntas leva i den frihet Jesus gett dig genom döden på korset. Eftersom Jesus dog och sonade all synd på korset är vi fria från skulden och kan frimodigt växa i närhet till Gud och till oss själva. Livet som vi då får blir rikt på frukt av alla dess slag. Vi blir givmilda, kärleksfulla och tillfreds med oss själva. När vi är där kan vi ge av det vi har för vi har fått så mycket. Då kan vi vara generösa med allt för vi vet att Gud förser oss. Det herren förväntade sig av sin tjänare var just detta, ett överflödande liv. Inte ett liv i stillastående fruktan där han gör det han blivit ombedd om ens det. Gud har gett oss gåvor och dem vill Han att vi ska förvalta. Han vill att vi ska ge tillbaks inte i fruktan för vad Han kommer att ta ifrån oss utan i glädje för det Han har gett oss! Så det som är det talande i den här liknelsen är vad Gud längtar efter av oss från vår attityd. Inte framförallt vilka resultat som kommer av det vi gör utan attityden till varför vi gör det. Därför är det så mycket viktigare att vi rannsakar oss själva och ser efter vår attityd så att vi behagar vår Herre. Om vi gör det fördjupar vi vår relation till oss själva och till Gud. Att vi har goda relationer till vänner och familj och att vi njuter av vardagen. Allt detta är liv och Gud har gett oss det livet för oss att leva! Jesus befriade oss från döden vilket innebär ett liv i överflöd inte bara efter döden utan också här och nu. Det är därför tal om förändring borde vara en självklarhet för varje troende eftersom förändring hör till en växande människa och mognad/tillväxt kommer naturligt av liv.
Kommentarer
Trackback
