yosofine

Det absolut töntigaste med att vara kristen är också det absolut bästa. Nämligen vetskapen att man är älskad. Usch vad töntigt det låter tycker alla som inte vet om att de är tokälskade.

Men faktiskt så är det så att det är inte förrän du inser att du är älskad genom alla sår, brister, all svärta och smuts som du riktigt kan gilla livet. Och det är inte förrän då som du kan möta livet precis så som det är. För det är inte skitkul att leva och möta människor och hamna i situationer när det känns som att det mänskliga värdet står på spel hela tiden.

Det är inte enkelt att erkänna att man är älskad för det innebär också att jag måste acceptera att jag kan bli älskad trots alla mina fel och brister. Jag vet ju om dem alla! Panik, det är ju skitjobbigt, hur kan någon älska mig när de vet?!!

Ja och det är ju det som är så töntigt härligt med Gud. Att Han bara gör det, bara för att Han är Gud och jag är människa.

Det är bara att acceptera.