afrikalängtan
bilden är hämtad här
Med jämna mellanrum har vi i familjen haft diabildsvisning där vi sett på bilderna från den tiden. Pratat om minnen, frågat varandra om detaljer och stannat kvar i känslan.
I julas gjorde vi det igen den här gången med vår utökade familj. Det kändes bra att få dela med sig av, för det är en del av min identitet som är svårast att beskriva och sätta ord på. Jag har under större delen av mitt liv känt mig som en halv afrikan. Till viss del har det ihop med att jag alltid känt mig utanför men kanske har jag också blivit utanför just därför att jag har denna erfarenhet. Något annorlunda har präglat mig och mitt sätt att se på livet. När jag var 5 år hette min bästa kompis Wattice och var en helt vanlig liberian. Hon bodde i en grannby men var ofta hos sina släktingar i den byn vi bodde i. Vi klättrade i träden barfota och knaprade sockerrör. Hur många har haft det så? Och samtidigt har det alltid varit en sorg, en sorg över att ha lämnat det där för att återvända till kalla sverige. Men också en sorg över att inte känna sig lika mycket som en del av det här samhället. Därför att jag har levt i ett annat land. Nu var jag ju väldigt ung när jag kom tillbaks till Sverige men det har ändå gjort så pass stort känslomässigt avtryck i mig.
Jag har lärt mig leva med längtan till Afrika men jag drömmer om att få ha mer med kontinenten att göra i framtiden. Åtminstone ska jag återvända till Liberia för att se mitt barndoms land. Men gärna utveckla egna relationer med landet och de som bor där.
Men tills den resan och under tiden jag lever min vardag här, underhåller jag mina afrikanska drömmar med "Damernas Detektivbyrå" som går på svt just nu. Mycket underhållande, mycket afrika och så mycket humor. Har du missat rekommenderar jag ett besök på svtplay.
Kommentarer
Trackback